Vad tyckte Semantix?

Några kommentarer, jag snappat upp, från de som deltog i workshopen på Semantix i Uppsala häromveckan:

Det var väldigt bra och jag har fått mycket positiva kommentarer från mina medarbetare.

Underhållande och viktigt!

När jag hörde att vi skulle få 3 timmars röstcoaching tänkte jag att det kanske skulle bli lite segt, men det var det sista det var. Lärorikt och superkul på en och samma gång!

Ska börja öva på glissandon under min cykeltur till jobbet nu!

Första gången mina kollegor hört mig sjunga, hoppas att de blev imponerade.

Att jag så enkelt, med hjälp av stödet, kunde få till en sån kraft i rösten var häftigt!

Kanon att få lära sig enkla övningar för att förebygga röstproblem, behövs verkligen i vårt yrke då vi snackar i telefon ungefär 4 timmar per dag.

Blir så klart glad och stolt. Och kan säga att det var ett rent nöje att föreläsa och hålla röstworkshop för Semantix!

David Sennerstrand

Workshop på Semantix

Under torsdagen och fredagen förra veckan, hade jag nöjet att röstcoacha ett gäng anställda på tolk- och översättningsbyrån Semantix i Uppsala.

Sammanfattningsvis: Det är himla kul att jobba med rösten.

Det blir mycket garv helt enkelt. Att låta tillsammans är så gött men (tyvärr) normalt sett inget man gör var dag på sin arbetsplats.

Men nu gavs det äntligen tillfälle att, genom en tillfälligt sammansatt personalkör, göra sin röst hörd genom sång, välkända filmrepliker och poesi. Från ett stort härligt sammelsurium till diverse soloinsatser lite här och där.

Underbart när alla ger järnet!

Blir alltid förtjust, vilket var fallet i fredags, när någon också vågar ta ton (jag inbjuder alltid till det). Röstteknik är, som jag tidigare många gånger varit inne på, samma för sång som för tal. Att hålla på med både och, som en helhet, är något jag vill uppmuntra och starkt rekommendera. Inte bara för att man utvecklar sin pontential i världens mest användbara instrument, som de flesta använder flera timmar varje dag – utan också för att det frigör en massa goa endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin. Känn på den!

Vad som blir uppenbart i en workshop med röstarbete, är hur attityd, inställning och teknik går hand i hand och bör inte separeras. Och även kroppsspråk, vilket förstås också har en stark koppling till röstkvalité.

Att våga tala (sjunga) ut, ha mod att fylla rummet med sin röst, tillsammans med några enkla rösttekniska tips – kan man komma riktigt långt med.

Mer röstfriskvård åt folket!

David Sennerstrand

Den magiska cykelslangsmetoden

Jag är inte bara röstcoach utan cyklist också. Det är så jag tar mig runt. Sommar som vinterhalvår. Årets alla dagar. Man får motion, tar sig fram snabbt, det är billigt och framförallt väldigt roligt.

Kan man hitta nån koppling mellan cykling och röstteknik? Det finns väl ingen, förutom att cyklingen bidrar till att man håller sig i form, och att vara i form är också bra för rösten.

Men sedan här om dan har jag upptäckt ett nytt samband mellan röstcoaching och cykling.

I min undervisning använder jag ofta gummiband. Eleven får dra i gummibandet, sjunga eller tala en fras, och samtidigt hitta rörelse i magtrakterna. När eleven drar brukar även magen ”hänga med” i rörelsen. Det finns nämligen många likheter mellan hur man vill att diafragman ska jobba och utdragandet av ett elastiskt band. Musklerna ska jobba segt och följsamt, inte statiskt.

Och nu till cyklingen. Här om dan skulle jag laga en punktering.     Hålet var för stort för att lappa så slangen behövdes bytas ut. När jag fått bort den så provade jag att dra i den. Slangen visade sig ha perfekt elasticitet för ändamålet att jobba med stödet.

Under hela måndagen uppnåddes fina resultat, med mina elever, hjälpta av cykelslangen. Och därmed var den magiska cykelslangsmetoden uppfunnen.

Hurra!

Nu ska jag utrusta mig rikligt med cykelslangar.

David Sennerstrand

Friskvård för din röst

Många av mina yngre elever, i gymnasieåldern, är ofta trötta i början av sin sånglektion. I de flesta fallen har de haft en tuff skoldag och sedan en bit att förflytta sig till kulturskolan.

Vi börjar med några övningar för att få igång flöde, hållning och energi; komma igång med stödet och hitta balansen i luftintag kontra utandning.

Att jämföra hur eleverna ser ut när de kommer och hur de ser ut efter passet, är en enda stor fet bekräftelse på att röstarbetet frigör ett härligt gäng endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin – i oss.

Även i mig själv, de dagar jag känner motstånd att gå till jobbet, är den bästa kuren att bara sätta igång, ge sig hän och börja låta. Det verkar likt en form av livselixir.

Att jobba med rösten är friskvård i dess högsta form. Och därmed avdragsgillt. Glöm inte det.

/DS

Andning

Jag diskuterar röstteknik med en kollega på jobbluncherna ganska ofta. Vi är inte överens om allt men en sak vi båda kan skriva under på, är att det inte är en bra idé att ta in för mycket luft, vare sig vid sång eller tal.

Om man provar (extra tydligt vid tal) att börja med att ta in maximalt med syre, upptäcker man att det blir oerhört jobbigt att hantera all luft när man börjar låta. Man får svårt att ”hålla tillbaka den”. Vissa resonerar som så att ju mer luft man tar in, ju längre kan man ju sjunga eller tala utan att behöva ta ett nytt andetag.

Om man inte råkar vara utrustad med en supermuskulatur i magtrakten, likt en operasångare,  ligger det väldigt lite logik i det resonemanget.

Ju mer du andas in, ju fortare vill luften ut och för popsångare, eller för folk som använder en medveten röstteknik för tal, är det smartast att andas in en mindre och således mer hanterbar portion luft. Annars blir trycket för stort.

När någon av mina sångare sjunger en relativt lång uppsjungningsövning, och inte klarar den, utan att behöva andas in i slutet, brukar jag föreslå att de ska tala den (utan att börja med en inandning) men med samma rytmik som vid sång. Då brukar eleven ifråga kunna låta dubbelt sålänge som när den sjunger. Och det utan att andas in nämnvärt mycket luft.

Det talar sitt tydliga språk. Andas in måttligt, så att det känns naturligt. Det är dagens budskap från röstbloggen!

David Sennerstrand

Röstkvalitet står för 38%

Enligt professor Albert Mehrabian’s kommunikationsmodell finns tre huvudsakliga typer av mänsklig kommunikation vid personliga möten: kroppspråk, röstkvalitet och ord. Mehrabian menar att dessa kommunikationsmedel dikterar i vilket ljus vi tolkar det som kommuniceras:

  • till 55% av kroppsspråk – ställning, gester och ögonkontakt
  • till 38% av röstkvalitet
  • till 7% av innehållet eller orden som används

Hans spännande studie hittar du här.

 

Det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla instrument som finns

Rösten är kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns. Man kan göra allt från att starta ett krig till att säga ”jag älskar dig” med den. Rösten är själens spegel och berättar för vår omgivning om hur vi mår och vad vi känner. Varje människa har sin helt unika och personliga röst, i likhet med ett fingeravtryck. Den är därför värd sin beskärda del av omsorg och tid. Att slipa på teknik och andning; medvetandegöra hur vi talar (eller sjunger) som mest effektivt, få våra åhörare att lyssna på vad vi har att säga – leder till  bättre självförtroende och större välbefinnande. 

 

 

 

Rösten avslöjar hur du mår

De tillfällen jag själv känner mig i obalans och mår som taskigast – tar sig detta alltid uttryck i rösten. Jag tappar mitt jämna luftflöde så att rösten blir instabil och knarrig och ger ett osäkert intryck. Andra kanske också får huvudvärk eller ont magen. Känslor tar sig olika uttryck men det hörs så gott som alltid på rösten om en person inte riktigt är i psykisk balans.

Jag har ett ess i skjortärmen att slänga fram genom min röstteknik. Om jag nu skulle känna att jag inte vill att personen i fråga jag snackar med ska avslöja mitt egentliga känslotillstånd.

Utan att lägga nån personlig värdering i huruvida man ibland ska dölja om man är i balans eller inte, är rösttekniken ett fantastiskt verktyg för större valfrihet i hur vår omgivning ska uppfatta oss.

Om man är fysiskt sjuk, där rösten också avslöjar vårt tillstånd, kan man ofta med teknik få sig själv att framstå som det rakt motsatta. Pigg, fräsch och redo att leverera. Det kan ju onekligen vara användbart – inte minst i många yrkesrelaterade situationer.

Ska tilläggas att livskriser och depressioner kan ställa till med allvarligare och mer ihållande röstproblem, som till exempel ihållande heshet. Stämbanden blir spända. Då krävs oftast samtalsterapi, och troligtvis också röstterapi av logoped. 

David Sennerstrand

De slipar på retoriken – men glömmer tekniken #retorik

Sitter just nu och tittar på Agenda. Det är partiledardebatt. Stefan Löfven i ena ringhörnan och Anna Kinberg Batra i den andra. Har svårt att koncentrera mig på debattinnehållet på grund av knarret i deras röster. Speciellt den sistnämndas. En yrkesskada, javisst – men tänk hur mycket mer övertygande det skulle låta med en bättre talteknik.

Politiker och många andra yrkesgrupper slipar ofta på retoriken – men glömmer tekniken.

Om man låter trött, sliten och lite småsjuk så kommer åhörarna (tittarna i det här fallet) få ett intryck därefter.

Och knarrandet är det vanligaste problemet. Man hör det dagligen. Lite är okej, men för mycket kan få det att börja klia hjärnan så att man helt eller delvis tappar fokus från huvudbudskapet.

Tyvärr känns det som medvetenheten om hur stor betydelse röstkvalitén har i det man försöker kommunicera är väldigt låg.

Dags att börja ändra på det. En härlig utmaning.

David Sennerstrand

Allt börjar med attityden

Har varit inne på det här förr, men kommer skriva om det igen och igen och igen. För att det är så himla viktigt. Att våga och vilja vara där, att ta plats – är en utgångspunkt som är viktigt för att sen börja jobba med teknik.

Mina elever har, i de värsta fall, stått krökta över notstället och kollat ner på texten i mobilen. Oftast av den anledningen att de inte hunnit lära sig texten by heart som jag alltid rekommenderar. Att kunna en låt utantill är god bit på väg till en bättre attityd till både röst, kropp och uttryck.

Men nu ser verkligen inte ut så. Eleverna kan inte alltid texten utantill (nästan aldrig).

Därför har jag kommit på att det smidigaste sättet (tror jag), för att räta ut dem och sjunga med riktning  är att streama upp texten via paddan (eller annat verktyg) på en extern skärm.

Skärmen placeras långt bort från elevens position, och texten förstoras enkelt tillräckligt mycket för att eleven enkelt ska kunna se den på håll.

Riktningen i rösten förbättras och såklart även hållningen.

Borta är också frustration över glömda texter och spring till kopieringsmaskinen. Inget kul.

Inför denna termin har jag fått en större skärm i form av en 32″ tv. Tidigare har jag använt en rätt liten dataskärm. Inte ultimat.

Nya tv:n är iallafall tänkt ska göra underverk med mina elevers attityd.

David Sennerstrand