Kurs i röstträning på Järfälla Lärcentrum

Höll i en röst-workshop på Järfälla Lärcentrum i torsdags. Välbehövlig röstfriskvård för ett gäng lärare; ett minst sagt röstkrävande yrke. På bilden visar jag deltagarna poängen med att för röstens skull bubbla i vatten med rör. #rörfonation

Finns mer att läsa om rörfonation under länken till höger högst upp på sidan.

Är din organisation intresserad av att boka en röst-workshop? Ställ din förfrågan HÄR.

David Sennerstrand

Den magiska cykelslangsmetoden

Jag är inte bara röstcoach utan cyklist också. Det är så jag tar mig runt. Sommar som vinterhalvår. Årets alla dagar. Man får motion, tar sig fram snabbt, det är billigt och framförallt väldigt roligt.

Kan man hitta nån koppling mellan cykling och röstteknik? Det finns väl ingen, förutom att cyklingen bidrar till att man håller sig i form, och att vara i form är också bra för rösten.

Men sedan här om dan har jag upptäckt ett nytt samband mellan röstcoaching och cykling.

I min undervisning använder jag ofta gummiband. Eleven får dra i gummibandet, sjunga eller tala en fras, och samtidigt hitta rörelse i magtrakterna. När eleven drar brukar även magen “hänga med” i rörelsen. Det finns nämligen många likheter mellan hur man vill att diafragman ska jobba och utdragandet av ett elastiskt band. Musklerna ska jobba segt och följsamt, inte statiskt.

Och nu till cyklingen. Här om dan skulle jag laga en punktering.     Hålet var för stort för att lappa så slangen behövdes bytas ut. När jag fått bort den så provade jag att dra i den. Slangen visade sig ha perfekt elasticitet för ändamålet att jobba med stödet.

Under hela måndagen uppnåddes fina resultat, med mina elever, hjälpta av cykelslangen. Och därmed var den magiska cykelslangsmetoden uppfunnen.

Hurra!

Nu ska jag utrusta mig rikligt med cykelslangar.

David Sennerstrand

Andning

Jag diskuterar röstteknik med en kollega på jobbluncherna ganska ofta. Vi är inte överens om allt men en sak vi båda kan skriva under på, är att det inte är en bra idé att ta in för mycket luft, vare sig vid sång eller tal.

Om man provar (extra tydligt vid tal) att börja med att ta in maximalt med syre, upptäcker man att det blir oerhört jobbigt att hantera all luft när man börjar låta. Man får svårt att “hålla tillbaka den”. Vissa resonerar som så att ju mer luft man tar in, ju längre kan man ju sjunga eller tala utan att behöva ta ett nytt andetag.

Om man inte råkar vara utrustad med en supermuskulatur i magtrakten, likt en operasångare,  ligger det väldigt lite logik i det resonemanget.

Ju mer du andas in, ju fortare vill luften ut och för popsångare, eller för folk som använder en medveten röstteknik för tal, är det smartast att andas in en mindre och således mer hanterbar portion luft. Annars blir trycket för stort.

När någon av mina sångare sjunger en relativt lång uppsjungningsövning, och inte klarar den, utan att behöva andas in i slutet, brukar jag föreslå att de ska tala den (utan att börja med en inandning) men med samma rytmik som vid sång. Då brukar eleven ifråga kunna låta dubbelt sålänge som när den sjunger. Och det utan att andas in nämnvärt mycket luft.

Det talar sitt tydliga språk. Andas in måttligt, så att det känns naturligt. Det är dagens budskap från röstbloggen!

David Sennerstrand

Tics handlar också om rösten

Vad är tics? Jo. Det är ofrivilliga, plötsliga och ofta snabba rörelser som kommer igen och igen och igen.

På de skådespelarutbildningar jag studerat jobbade vi ofta med tics. Dels ta bort, eller bli medvetna om våra egna, så att man får ett rent utgångsläge till att börja skapa sin karaktär. Men också med att lägga till tics – det gav liv till gestaltandet.

Ofta handlade detta om rörelser, som till exempel att vid upprepade tillfällen rätta till luggen eller klia sig i skägget eller något liknande.

Men tics i samband med rösten är minst lika vanligt. Återkommande läten och ord som till exempel “öh” “mm” “liksom” “just det” “ä det va?”  hör man inte sällan folk upprepa i olika situationer.

Det sistnämnda (ä det va?) använde sig en docent av under min musikhögskoletid som en ständigt återkommande ingrediens i hans föreläsningar.

Tics är kopplat till personlighet och behöver inte vara alls vara fel, men problemet blev till slut att jag tappade fokus på mycket av innehållet, och började istället räkna hur många gånger han sa “ä det va?”, under ett och samma föredrag. Då har det gått överstyr och själ fokus från det man vill nå ut med.

Med andra ord: Omedvetna och ofta förekommande tics blir ett problem.

Men vad beror ticsen på då? Många faktorer spelar in, men framförallt kan det fungera som ett litet skydd, mot att visa upp hela sig själv, en liten ursäkt för att “här står jag och kräver er uppmärksamhet”.

Många är också rädda för pausen och kör över den med någon typ av läte, till exempel “öh”. Men pausen i ett framförande är något som ska tas om hand och välkomnas. Den bidrar till spänning och får våra åhörare att lyssna på oss i framförandet, därför är det synd att den censureras.

Om man blir medveten om sina tics, såväl med rösten som med rörelser, blir det mycket lättare att ta kontroll över dem.

David Sennerstrand

Det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla instrument som finns

Rösten är kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns. Man kan göra allt från att starta ett krig till att säga “jag älskar dig” med den. Rösten är själens spegel och berättar för vår omgivning om hur vi mår och vad vi känner. Varje människa har sin helt unika och personliga röst, i likhet med ett fingeravtryck. Den är därför värd sin beskärda del av omsorg och tid. Att slipa på teknik och andning; medvetandegöra hur vi talar (eller sjunger) som mest effektivt, få våra åhörare att lyssna på vad vi har att säga – leder till  bättre självförtroende och större välbefinnande.