ALLT ATT VINNA

Lyssnade på en röst och retorikpodd för några år sedan. I ett av avsnitten skulle de båda programvärdarna, en sångpedagog och en retorikkonsult, dela med sig av råd för en hållbar och välljudande röst. Retorikkonsulten inleder programmet med att fråga sångpedagogen om hon förberett några bra röst-tips.

“Ja ett. MÅ BRA!” svarar sångpedagogen kort.

De skojade om att det var allt för idag och att poddavsnittet redan var slut. Senare, innan de gick in på röstteknik och vad som är bra att äta och dricka och inte, för att rösten ska må bra och lite annat, utvecklade sångpedagogen sitt korta och förenklade svar.

“Mår du bara bra i kropp och själ, då mår rösten också bra, så se till att må bra…”, fortsatte hon. 

Som röstcoach har jag funderat på det där. Det ligger ju faktiskt nåt i det. Känner du dig harmonisk och stabil så låter automatiskt din röst mycket bättre. Är du nervös och känner dig känslomässigt instabil – så avslöjas detta när du börjar att prata. Inte minst när du talar inför flera lyssnare, då det är lätt hänt att känna sig en aning obekväm.

En följdfråga blir då: Kan jag som röstcoach få med den här, inte så lilla biten, ”välmående” som en del i själva röst-metodiken.

Det går väl bara inte? Det är för stort och vitt och brett för att det överhuvudtaget ska få plats. Man bör förstås göra en avgränsning mellan det ena och det andra. 

Så resonerade jag tidigare men det gör jag inte längre.

MIN ASTMA BLEV MYCKET BÄTTRE

När jag var sju, blev jag diagnostiserad astmatiker. Pälsdjur, damm, ansträngning, nervositet och en hel del andra oförklarliga saker kunde få mina luftrör att dra ihop sig så att det började pipa och vissla och låta från mina luftrör. Det kändes som att andas genom ett tunt sugrör, jag fick verkligen kämpa med att få luft. Sen dess har jag ALLTID, vart jag än tagit mig, haft med mig den blåvita decimeterlånga plast-inhalatorn; som sett precis likadan ut så länge jag kan minnas.

Tack för alla de här åren, men nu behöver jag dig inte mer!

Jag har försökt med det mesta, under åren, för att försöka göra mig kvitt astman. Akupunktur och homeopati. Jag har träffat astmaspecialister, provat bioresonansterapi och experimenterat med kost och olika typer av tillskott.

INGET HAR HJÄLPT mer än kortsiktigt. I början av trettioårsåldern accepterade jag att jag med största sannolikhet skulle få leva med min kroniska sjukdom resten av livet.

Men en upptäckt, för att må så bra som möjligt, var att sjunga mycket – vilket jag också gjort.

Senare skulle det visa sig att det finns komponenter i sången som är bra för välmåendet – och i sin tur även bra mot astman. Kanske var det därför drivkraften till att sjunga var så stark hos mig. Idag förstår jag bättre vad det hela handlade om.

Jag blev nästan av helt med astman genom att förändra mitt sätt att andas

Ungefär tio år senare minskade mina astmaproblem radikalt genom att förändra mitt sätt att andas genom Buteyko-metoden – som jag av en slump hittade på nätet. En andningsmetod som utformades speciellt för astmatiker; utvecklad av den ryske läkaren- och professorn Konstantin Buteyko på femtiotalet. VARFÖR HADE JAG INTE HÖRT TALAS OM DETTA TIDIGARE? Så många hade blivit hjälpta, utan att blanda in en massa mediciner, genom att bara förändra sättet att andas på! Nästan provocerande enkelt.

Diafragman – nyckeln till större välbefinnande och en stabil röst!

Kort sammanfattat handlar tillvägagångssättet om att i så stor utsträckning som möjligt andas genom näsan, aktivera diafragman och vara mer sparsam med luften. Och inte minst sakta ner farten på sina andetag. Ganska många element gick hand i hand med teknik som man använder vid röst- och sångträning. Det var nog skälet till att jag kunde tillgodogöra mig det hela relativt fort.

På ungefär åtta veckor, efter att ha följt ett träningsprogram, blev min astma oerhört mycket bättre. Jämfört med att i snitt ta 2 doser Bricanyl-puffar per dygn tidigare, behövdes plötsligt knappt någon medicin alls. För första gången sedan jag var sju, då jag fick min första astma-attack, behövde jag inte längre ta med inhalatorn när jag gick hemifrån. 

Detta var oerhört befriande. Förutom min nästan mirakulösa förbättring rörande astman så märkte jag också av mängder av positiva effekter inom helt andra områden. Mitt urusla morgonhumör hade förbättrats radikalt. Nu var jag plötsligt pratbar även innan jag fått mitt morgonkaffe. Jag orkade mer, behövde inte äta lika mycket och kände mig mer känslomässigt stabil för att jag nu medvetet övade andning. 

Men om man tänker till en stund kanske det inte är så konstigt. Vi tar tjugo till tjugofem tusen andetag per dygn. Att det inte skulle ha någon som helst betydelse på vilket sätt vi använder all denna luft (10-20 kg/dag) låter inte helt logiskt. 

Det är inte precis nån rocket science att när vi andas långt och långsamt, sänks pulsen, och att när vi andas kort och snabbt höjs den. Det ena leder till lugn och det andra till stress. Det räcker att konstatera detta för att inse att hur vi andas har stor betydelse för hur vi mår. 

Röst, kommunikation och välmående i en helhet

Faktum är att för någon som, vid kommunikation, är stressad, nervös och orolig blir det problematiskt att bara ”lägga sig till med rösttekniken personen i fråga lärt sig” och så är problemet löst.

När jag själv känt mig känslomässigt instabil har min röst fladdrat hit och dit och trots alla mina tusen övade timmar, beträffande magstöd och glissandon så blir jag ”avslöjad på rösten” när jag inte mår bra.

Rösten avslöjar för vår omgivning hur läget egentligen är vare sig vi vill eller inte.

Det dröjde inte länge innan jag insåg att det jag avfärdat som orimligt visade dig sig vara både möjligt och naturligt. Att jobba med andning, röst och välmående som en helhet. Som pusselbitar som kompletterar varandra. Det är numer ett självklart fundament i Snacka Sunt-konceptet.