Boka en workshop för din organisation!

Exempel på upplägg för upp till 30 deltagare. 

Börjar med en innehållsrik föreläsning som är både underhållande och lärorik. Efter föreläsningen följer en workshop.

  • Därför behöver du röstteknik!

  • Karisman sitter i rösten.

  • Röstuppvärmning på 1 minut!

  • Circle of attention – Vilka vill jag nå?

  • Andning och stöd.

  • Att hitta sitt naturliga tonläge.

  • Pausering, frasering och tonfall.

  • Att bubbla sin röst i form genom rörfonation – lite som magi.

  • Utvecklingspotential i muntlig kommunikation genom ökad medvetenhet kring röst och kropp.

ca 2,5 timmar med kort paus.

Programmet kan såklart anpassas i tid och upplägg efter önskemål.

En röst-workshop är avdragsgill som: “Körsång på arbetsplatsen”. 

Hör av dig för prisuppgifter och förslag på upplägg: manvillju@snackasunt.se

Röst-workshop på Järfälla Lärcentrum

Höll i en röst-workshop på Järfälla Lärcentrum i torsdags. Välbehövlig röstfriskvård för ett gäng lärare; ett minst sagt röstkrävande yrke. På bilden visar jag deltagarna poängen med att för röstens skull bubbla i vatten med rör. #rörfonation

Finns mer att läsa om rörfonation under länken till höger högst upp på sidan.

Är din organisation intresserad av att boka en röst-workshop? Ställ din förfrågan HÄR.

Bilden kan innehålla: 1 person, inomhus
David Sennerstrand

RÖSTKVALITET STÅR FÖR 38%…

Enligt professor Albert Mehrabian‘s kommunikationsmodell finns tre huvudsakliga typer av mänsklig kommunikation vid personliga möten: kroppspråk, röstkvalitet och ord. Mehrabian menar att dessa kommunikationsmedel dikterar i vilket ljus vi tolkar det som kommuniceras:

  • till 55% av kroppsspråk – ställning, gester och ögonkontakt

  • till 38% av röstkvalitet

  • till 7% av innehållet eller orden som används

Hans spännande studie hittar du här.

Vem behöver röstteknik?

Rösten är kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns.

Att ha ett röstkrävande jobb sätter ofta rösten på stora prov. Konsekvensen kan bli att du tvingas använda en röst som låter pressad, inte bär, knarrar eller knappt hörs.

Att kunna kontrollera sin röst bidrar till ett starkare självförtroende och att man lättare når fram till sina åhörare, inte minst när man talar inför en större grupp. För att förbättra sin röstkvalité, förebygga röstproblem och få tillgång till sin fulla röstkapacitet behöver man utveckla sin röstteknik.

Folk har gjort sig en uppfattning om du är att lita på efter en halv sekund – genom att bara lyssna på din röst

Läste en himla intressant artikel i Daily Mail som jag gärna vill dela med mig av.

Du kanske har sett filmen Jerry Maguire med Tom Cruise och Renée Zellweger?

I slutet, efter att Jerry hållit en lång och desperat kärleksförklaring, ångrat sina snedsteg och väntar lidelsefullt på svar om Dorothy ska dissa eller ta honom tillbaka, svarar hon rakt och enkelt: “You had me at hello”.

Inledningsordet i hans långa och dramatiska utläggning hade med facit i hand räckt hela vägen.

Och det verkar vara faktiskt vara ungefär så. Ett hallå eller hejsan är tillräckligt för de flesta att avgöra om du är att lita på eller inte.

På bara en halvsekund så har folk ofta bildat sig en tydlig uppfattning om din personlighet, genom att bara lyssna på din röst. De behöver inte heller se dig för att bestämma sig för om du är attraktiv eller inte. Att bara höra hur du låter räcker långt.

Det har Psykologer från universitet i Glasgow och Princeton i USA kommit fram till genom en ganska intressant studie.

Läskigt?

Jo. Men vi ska strax gå in på varför det finns fler anledningar till pepp än depp.

Men först lite om hur undersökningen gått till – det kan man ju faktiskt undra.

Testpersoner fick lyssna på inspelningar, där olika människor sa ”hello” och sen bedöma dem enligt personlighetsdrag så som: pålitlighet, auktoritet, attraktion och värme.

Slutsatsen blev att de flesta av de inspelade rösterna framkallade en liknande respons hos deltagarna. Och de bildade sig en uppfattning på nolltid – efter att ha lyssnat till rösten i fråga 300-500 millisekunder.

Oavsett om intrycket skulle ha nåt med sanningen att göra eller inte, så har testpersonerna alltså, häpnadsväckande snabbt, bildat sig en snarlik uppfattning om de inspelade rösterna.

Dr Phil McAleer, Glasgow University, som lett studien, resonerar över att anledningen till att människan så fort kan bilda sig en uppfattning kring pålitlighet och auktoritet, som enligt undersökningen varit de viktigaste personlighetsdragen, kanske kan ha utvecklats långt tillbaka i vår historia, då beslut om vem är att lita på eller inte varit avgörande för vår överlevnad.

Kan man då påverka hur andra ska reagera, när man till exempel presenterar sig för första gången för en ny kontakt?

Klart man kan.

Undersökningen visade bland annat att män som gick upp i tonläge, och kvinnor som varierade tonläge ansågs som mer trovärdiga.

Monotont och entonigt snackande är med andra ord ingen höjdare om man vill ge ett gott intryck på momangen.

Auktoritet påverkas delvis av en lägre tonhöjd, men framförallt av klang och resonans i din röst.

David Sennerstrand

Därför!

Rösten är kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns. Rösten är själens spegel och berättar för vår omgivning om hur vi mår och vad vi känner.

Varje människa har sin helt unika och personliga röst, i likhet med ett fingeravtryck. Den är därför värd sin beskärda del av omsorg och tid. Att slipa på teknik och andning; medvetandegöra hur vi talar (eller sjunger) som mest effektivt, få våra åhörare att lyssna på vad vi har att säga – leder till bättre självförtroende och större välbefinnande.

Hela 38% av det intryck vi förmedlar vid kommunikation handlar, enligt forskare, om röstkvalitet.

Så varför inte börja att ta hand om din röst du också. Ge den lite röstfriskvård helt enkelt.

“Något förunderligt” – Plötsligt når rösten ut och kroppsspråket blir självklart

“Något förunderligt” är namnet på Solna kulturskolas årliga julkalabalik som jag själv haft nöjet att skriva manus till och regissera denna gång.

Produktionen består av ungefär 170 medverkande elever med det gemensamma att de alla går på Solna kulturskola. Berättelsen framförs genom en rad olika ämnen: dans, musikal, instrument, bild med mera.

Tycker att “Vi i Solna” sammanfattade det hela på ett utmärkt sätt:

I stället för att leverera en klassisk julsaga är årets föreställning ett artistiskt inlägg i en ständigt pågående samhällsdebatt. Både i Solna och på andra håll i riket. Handlingen i korthet: Byråkraten Kerstin får i uppdrag av den mäktiga byggherren att hitta den perfekta platsen för en ny köpgalleria. ”Med rätt att riva gammalt”, som uppdraget lyder. Belöningen? Att bli utnämnd till ”Byråkrat of the year”.

Att få vara med från början. Se hela resan. Från det att vissa elever varit så blyga och så små att de knappt vågat möta en med blicken – tills nu, då de fullständigt ägt scenen inför 600 åskådare – det är så mäktigt.

Vad dramat och gestaltningen kan göra med människor är just något förunderligt. Det är så mycket, som så starkt begränsar ens potential, som sitter i huvudet. En väg att gå kan då vara att helt enkelt tillåta sig själv att vara nån annan.

Jag kommer ihåg en blyg kille från gymnasietiden. Han gick runt med dålig hållning, blicken i golvet och talade med en röst så liten att den knappt hördes.

Det var till den personen hans omgivning reducerade honom. Det var till den personen han reducerade sig själv.

Men så fick han under det sista gymnasie-året chansen att spela en roll i en musikal. Han fick med andra ord möjlighet att för en stund bli nån annan.

Då hände det, det förunderliga.

Plötsligt talade han med en röst som nådde ut. Hans hållning blev upprätt och han fixerade sina medaktörer med stadig blick, helt i samklang med den högstatus-figur han skulle gestalta.

Och så fanns det bara där. Allt som behövdes var ett sammanhang där han inte längre behövde vara den som hans omgivning lärt honom att han var. Den nästan sjukligt blyga människan tar plötsligt plats med en röst och ett kroppsspråk så självklart att man har svårt att förstå hur förvandlingen egentligen gått till.

Jag ser det här igen och igen. Teater och gestaltning som gör underverk med folk som de framöver kommer ha ovärderlig nytta av – i vilken riktning livet än tar dem.

Att anamma skådespelarens sätt att lära sig hur man kan lära känna hela sig själv är förvånande att inte fler använder sig av – i många olika yrkesgrupper.

Det är ju bara så himla effektivt.

 

Hon slutade stamma när hon gick upp på scen

För ungefär sjutton år sedan sökte jag in till en teaterskola.

Strax före inträdesproven började jag att småprata med en annan sökande. Det visade sig att hon stammade rejält. Det var med stort medlidande man lyssnade när hon med stor ansträngning stötte fram orden, ständigt avbruten av sig själv av ofrivilliga upprepningar.

Tanken på varför i sjutton hon sökte in till en teaterskola? gick inte att utestänga. Borde hon inte satsa på något annat yrke? där själva talet inte hade så avgörande betydelse?

Ännu mer förvånande var det när jag träffade samma tjej på uppropet vid terminsstart på den nya skolan ett par månader senare.

HON HADE KOMMIT IN!!

Vad var det här för osympatisk b-skola? Hur kunde de ta in en gravt stammande person som ändå aldrig skulle kunna hävda sig i den enorma konkurrens som råder i skådespelaryrket? Var kursavgiften allt de var intresserade av?

Men jag kunde inte vara mer fel ute i mina tankegångar.

När denna människa gick upp på scen fanns inte ett spår kvar av några ofrivilliga upprepningar och frustrerande avbrott i talflödet. Det var som magi.

Kunde förklaringen vara att inlärda repliker blev en så pass stor trygghet för henne att stamningen försvann?

Nej. För det var samma sak med improvisationsteater (teater utan manuskript). Ingen stamning.  

Kunde hon inte bara lura psyket? Tänka att hon var på scen hela tiden liksom. Hela hon blev ju bara så mycket bättre då. Nej, det gick hjärnan tydligen inte på.

Idag är hon fast anställd på Dramaten.

Jag träffade henne för några år sedan. Av stamningen fanns knappt ett spår, nu även utanför scenen.

DS