Jag har genomgått en rad skådespelarutbildningar, jobbat i flera olika teatersammanhang och har lärt känna många som sysslar med olika varianter av scenframställning under åren.
Vissa har slutat, ibland på grund av obekväma arbetstider, sökt sig till mer lukrativa branscher eller av någon annan anledning bytt yrkesbana.
Andra har passionerat fortsatt livnära sig på artisteriet år efter år.
Den här sortens människor, med ovannämnd yrkes- och utbildningsbakgrund, har något gemensamt. Det är en kunskap som många i andra yrkesgrupper saknar. Men som skulle vara oerhört värdefull att besitta i långt fler branscher.
En kompetens som skulle göra stor nytta inom väldigt många yrkesområden.
Det handlar om förmågan att få sina åhörare att lyssna, trollbinda, att våga pausen i framförandet, att hantera sin eventuella rampfeber och att släppa fram sin röst och låta den ta plats.
Att ta del av denna kunskap är något till exempel näringslivet skulle vinna mycket på. Särskilt i det här landet där normen ofta är att inte ta plats utan istället be om ursäkt för sig själv, sitt mål och mening.
Och ingen blir väl förvånad över, om jag nu som slutkläm passar på att upplysa om att en välfungerande röst, som fyller rummet, ljuder starkt, klart och snyggt har en synnerligen stark koppling till det hela.
Till exempel yrkesgrupperna poliser, lärare eller förskolelärare är i många situationer hjälpta av att kunna skapa pondus och auktoritet.
Detta är såklart svårt med en gäll, pipig och spänd röst. Det är lätt att tro att man har den röst man har och att den inte går att förändra.
Inget kan vara mer fel.
Att lära sig tala med botten, volym och auktoritet blir för många ett kraftfullt och ovärderligt verktyg. Och den där trygga, stadiga och förtroendeingivande rösten finns faktiskt tillgänglig hos de allra flesta.
Skådespelare får ofta en stor dos röstträning på skådespelarutbildningar som de sen har nytta av hela livet, även om det nu inte skulle vara just inom skådespelaryrket de väljer att verka.
En kunskap som skulle vara väl motiverad i så många yrkesgrupper, och inte minst i näringslivet där kommunikativa förmågor är av största vikt.
Det är viktigt vad man säger, ingen tvekan om det. Men hur man säger det har så mycket större betydelse för hur åhöraren uppfattar innehållet än du kan ana.
Personlig utveckling är i allra högsta grad att jobba med sin röst. Min förhoppning är att öka medvetenhetsgraden kring detta.
Eller tungvrickare på svenska. Ett utmärkt tillvägagångssätt för att öva upp artikulation, smidighet i tunga och läppar etc.
Sju sjösjuka sjömän sköttes
Av sju sjösjuka sjuksköterskor
På det sjunkande skeppet Shanghai
Sj-ljudet (eller sch) är dessutom en räkmacka till att få bra aktivitet i bukmuskulaturen. Glöm inte att använda djupandning, förslagsvis vid radbyte, så att magen rör sig utåt vid luftintag. Prata som om du hade ett gäng åhörare framför dig så att du ”riktar ut” rösten.
En hit för lite läppgympa!
Peter piper the pickled pepper picker
picked a pack of pickled peppers
If Peter piper the pickled pepper picker
Picked a pack of pickled peppers
How many pickled peppers
Did Peter piper the pickled pepper picker pick
(Peck och inte pack i originalet, men jag tycker man får mer flow om man säger pack.)
Kolla in min film!
Här är det bra att variera med några Brrrrr (läppfladder) emellan varven, för läppavspänningens skull. Jobba med mjuka, kvicka, smidiga och aktiva (rörliga) läppar. Och igen, glöm inte att andas djupt, utan att för den skulle ta in onödigt mycket luft. Om du gör ett överintag av luft blir det också svårare att hantera all denna luft på balanserat sätt.
Och några kortisar, också med huvudsyfte att utveckla smidighet i läppar:
Per packade pappas packsäck proppfull.
Bagare Bullen bakade bara bruna brända bullar.
Med mitt mått mätt.
Har man möjligen i mannaminne sett på maken?
Postmästaren passade posten punktligt.
Brottslingen blandade bort de bindande bevisen.
Och sen får man inte glömma Betty (också är bra för smidiga läppar).
Betty bought a bit of butter
But the bit of butter Betty bought was bitter
So Betty bought another bit of butter
Och några tungvrickare med betoning på tungan, som också behöver sin beskärda del av träning och gymnastik för en bättre artikulation.
Göken jublade glad i den ljusa och ljuvligt ljumma juninatten.
I trakten kvittrade tättingarna, (sångfågel), titt och tätt.
Den godmodiga gumman gav den glade gossen en gul gullhöna.
Det dundrade dovt i dalen under åskdundret.
Vid S-ljud är det viktigt att inte placera tungan mellan tänderna så att man hör tendenser till läspande och för att vi vill att S:en ska bli skarpa och tydliga. Vissa lägger tungan bakom över tandraden och andra bakom den undre när de gör sina s-ljud. Inget är mer rätt eller fel än det andra. Bra ändå att vara medveten om att om du naturligt sätter S:en bakom över tandraden blir de skarpare och tydligare, men riskerar att bli svåra att ”runda till” för en eventuell ljudtekniker i ett sammanhang där ljudteknik krävs.
S som placeras bakom nedre tandraden blir naturligt ”tjockare” och mjukare, och kanske skönare att lyssna till, men ger inte riktigt samma skärpa och tydlighet till texten.
Man kan ju alltid satsa på att lära sig behärska båda placeringar. Här följer några övningar med fokus på S:
Sedan senaste sommaren har han slipat 666 slöa saxar.
Med svällande storsegel sökte sig seglarna mot sydost.
Svanen simmade stilla i solen och sökte sina små.
Sex laxar i sex laxaskar.
Jag kommer att fylla på det här inlägget med andra bra tungvrickare efter hand. Så håll ögonen öppna!
Hur låter det om man i en situation, där det är av största vikt att göra ett gott intryck, tvingas använda en röst som låter sliten, knappt hörs eller knarrar?
Hur upplevs samma typ av knarr förstärkt av en mick? Värre än du kan ana och då spelar retorikkurser, de rätta kläderna och ett superintressant innehåll mindre roll.
Men den positiva nyheten är att man, ofta relativt enkelt, kan förebygga eller göra sig kvitt sina problem och börja tala sundare. Att känna att man kontrollerar sin röst bidrar till en stark självkänsla och är av enorm betydelse i sammanhang där konkurrenskraftig kommunikation är av största relevans.
Snacka Sunt jobbar med att genom föreläsningar och work shops sprida kunskap om friskvård för rösten.
Röstfriskvård handlar både om att förebygga röstproblem och om att förbättra sin röstkvalité.
Många av mina yngre elever, i gymnasieåldern, är ofta trötta i början av sin sånglektion. I de flesta fallen har de haft en tuff skoldag och sedan en bit att förflytta sig till kulturskolan.
Vi börjar med några övningar för att få igång flöde, hållning och energi; komma igång med stödet och hitta balansen i luftintag kontra utandning.
Att jämföra hur eleverna ser ut när de kommer och hur de ser ut efter passet, är en enda stor fet bekräftelse på att röstarbetet frigör ett härligt gäng endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin – i oss.
Även i mig själv, de dagar jag känner motstånd att gå till jobbet, är den bästa kuren att bara sätta igång, ge sig hän och börja låta. Det verkar likt en form av livselixir.
Att jobba med rösten är friskvård i dess högsta form. Och därmed avdragsgillt. Glöm inte det.
Vad är tics? Jo. Det är ofrivilliga, plötsliga och ofta snabba rörelser som kommer igen och igen och igen.
På de skådespelarutbildningar jag studerat jobbade vi ofta med tics. Dels ta bort, eller bli medvetna om våra egna, så att man får ett rent utgångsläge till att börja skapa sin karaktär. Men också med att lägga till tics – det gav liv till gestaltandet.
Ofta handlade detta om rörelser, som till exempel att vid upprepade tillfällen rätta till luggen eller klia sig i skägget eller något liknande.
Men tics i samband med rösten är minst lika vanligt. Återkommande läten och ord som till exempel ”öh” ”mm” ”liksom” ”just det” ”ä det va?” hör man inte sällan folk upprepa i olika situationer.
Det sistnämnda (ä det va?) använde sig en docent av under min musikhögskoletid som en ständigt återkommande ingrediens i hans föreläsningar.
Tics är kopplat till personlighet och behöver inte vara alls vara fel, men problemet blev till slut att jag tappade fokus på mycket av innehållet, och började istället räkna hur många gånger han sa ”ä det va?”, under ett och samma föredrag. Då har det gått överstyr och själ fokus från det man vill nå ut med.
Med andra ord: Omedvetna och ofta förekommande tics blir ett problem.
Men vad beror ticsen på då? Många faktorer spelar in, men framförallt kan det fungera som ett litet skydd, mot att visa upp hela sig själv, en liten ursäkt för att ”här står jag och kräver er uppmärksamhet”.
Många är också rädda för pausen och kör över den med någon typ av läte, till exempel ”öh”. Men pausen i ett framförande är något som ska tas om hand och välkomnas. Den bidrar till spänning och får våra åhörare att lyssna på oss i framförandet, därför är det synd att den censureras.
Om man blir medveten om sina tics, såväl med rösten som med rörelser, blir det mycket lättare att ta kontroll över dem.
Enligt professor Albert Mehrabian’s kommunikationsmodell finns tre huvudsakliga typer av mänsklig kommunikation vid personliga möten: kroppspråk, röstkvalitet och ord. Mehrabian menar att dessa kommunikationsmedel dikterar i vilket ljus vi tolkar det som kommuniceras:
till 55% av kroppsspråk – ställning, gester och ögonkontakt
Men om man ställer frågan: Hur talar en homosexuell man?
Får nog de flesta en schablonmässig bild, som stämmer ganska väl överens med varandra.
Utan att gå in på frågan (även om den är intressant) varför det är vanligt att homosexuella män pratar på ett speciellt sätt, kan man istället fråga sig vad är det de gör som får dem att låta på ett speciellt sätt.
Låånga vookaaleer och uppåtstigande tonfall. Lägg till en relativt ljus röstklang – så är vi bra nära en schablon av en homosexuell mans röst och sätt att prata.
Vill vara tydlig med att jag inte lägger nån negativ värdering i detta. Däremot tycker jag det ofta låter ganska ödmjukt och sympatiskt.
Finns ett intressant program om detta med att ”låta gay” på UR.SE.
Journalisten David Thorpe konfronterar sin rädsla över att låta ”homo”. Med humor och allvar utforskar han det språkliga, kulturella och historiska ursprunget till stereotypen av gay-rösten. I möte med vänner, familj och kändisar förstår han att många, oavsett sexualitet, önskar sig en annan röst. David tar sin önskan på allvar och börjar hos en röstcoach för att lära sig att styra sitt sätt att prata.
Han får i uppgift av en logonom att korta sina vokaler. Himla intressant.
Rösten är kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns. Man kan göra allt från att starta ett krig till att säga ”jag älskar dig” med den. Rösten är själens spegel och berättar för vår omgivning om hur vi mår och vad vi känner. Varje människa har sin helt unika och personliga röst, i likhet med ett fingeravtryck. Den är därför värd sin beskärda del av omsorg och tid. Att slipa på teknik och andning; medvetandegöra hur vi talar (eller sjunger) som mest effektivt, få våra åhörare att lyssna på vad vi har att säga – leder till bättre självförtroende och större välbefinnande.
De tillfällen jag själv känner mig i obalans och mår som taskigast – tar sig detta alltid uttryck i rösten. Jag tappar mitt jämna luftflöde så att rösten blir instabil och knarrig och ger ett osäkert intryck. Andra kanske också får huvudvärk eller ont magen. Känslor tar sig olika uttryck men det hörs så gott som alltid på rösten om en person inte riktigt är i psykisk balans.
Jag har ett ess i skjortärmen att slänga fram genom min röstteknik. Om jag nu skulle känna att jag inte vill att personen i fråga jag snackar med ska avslöja mitt egentliga känslotillstånd.
Utan att lägga nån personlig värdering i huruvida man ibland ska dölja om man är i balans eller inte, är rösttekniken ett fantastiskt verktyg för större valfrihet i hur vår omgivning ska uppfatta oss.
Om man är fysiskt sjuk, där rösten också avslöjar vårt tillstånd, kan man ofta med teknik få sig själv att framstå som det rakt motsatta. Pigg, fräsch och redo att leverera. Det kan ju onekligen vara användbart – inte minst i många yrkesrelaterade situationer.
Ska tilläggas att livskriser och depressioner kan ställa till med allvarligare och mer ihållande röstproblem, som till exempel ihållande heshet. Stämbanden blir spända. Då krävs oftast samtalsterapi, och troligtvis också röstterapi av logoped.
