Det här med att låta gay!

Kanske är det en smula tabu att prata om.

Men om man ställer frågan: Hur talar en homosexuell man?

Får nog de flesta en schablonmässig bild, som stämmer ganska väl överens med varandra.

Utan att gå in på frågan (även om den är intressant) varför det är vanligt att homosexuella män pratar på ett speciellt sätt, kan man istället fråga sig vad är det de gör som får dem att låta på ett speciellt sätt.

Låånga vookaaleer och uppåtstigande tonfall. Lägg till en relativt ljus röstklang – så är vi bra nära en schablon av en homosexuell mans röst och sätt att prata.

Vill vara tydlig med att jag inte lägger nån negativ värdering i detta. Däremot tycker jag det ofta låter ganska ödmjukt och sympatiskt.

Finns ett intressant program om detta med att “låta gay” på UR.SE.

Journalisten David Thorpe konfronterar sin rädsla över att låta “homo”. Med humor och allvar utforskar han det språkliga, kulturella och historiska ursprunget till stereotypen av gay-rösten. I möte med vänner, familj och kändisar förstår han att många, oavsett sexualitet, önskar sig en annan röst. David tar sin önskan på allvar och börjar hos en röstcoach för att lära sig att styra sitt sätt att prata. 

Han får i uppgift av en logonom att korta sina vokaler. Himla intressant.

Här har du en direktlänk: Det här med att låta gay.

David Sennerstrand

Attityden till att låta är ju bara så himla viktig!

Har skrivit om det här förut men det kan inte nog betonas hur viktig attityden är till att låta, i såklart både sång och tal. Är det hämningar som gör att jag inte tillåter min röst få ta plats i rummet är jag inte lika hjälpt av att förbättra min röstteknik som att ändra attityd och att lära mig våga.

Att öva sig i att rikta rösten är en bra och ganska enkel start. Som när vi till exempel ropar till någon som befinner sig i ett annat rum: “Kan du ta med ett glas vatten till mig när du ändå är i köket!”, i exemplet riktar vi oftast rösten mer än pressar den vilket såklart är ett bra och användbart verktyg. Här finns mycket att hämta och många förstår (alla) och känner igen sig i situationen.

Till VT 2016 ska jag få en större skärm att sätta upp några meter från den plats där mina elever står och talar och sjunger. Om man placerar text/noter på ett notställ förlorar man allt vad riktning heter. Eleven riktar rösten mot platsen där texten finns och är den platsen ner i notstället når inte rösten heller utanför bubblan.

Placerar man texten långt ifrån eleven blir riktningen automatiskt därefter; och välkommen rösten, uttrycket, energin ut ur bubblan. På så sätt förbereds eleven och dess röst mycket bättre för att möta en publik som så gott som aldrig befinner sig på notställsavstånd.

Att använda sig av teknik i undervisningen är ibland inte så dumt.

David Sennerstrand