Vad tyckte Semantix?

Några kommentarer, jag snappat upp, från de som deltog i workshopen på Semantix i Uppsala häromveckan:

Det var väldigt bra och jag har fått mycket positiva kommentarer från mina medarbetare.

Underhållande och viktigt!

När jag hörde att vi skulle få 3 timmars röstcoaching tänkte jag att det kanske skulle bli lite segt, men det var det sista det var. Lärorikt och superkul på en och samma gång!

Ska börja öva på glissandon under min cykeltur till jobbet nu!

Första gången mina kollegor hört mig sjunga, hoppas att de blev imponerade.

Att jag så enkelt, med hjälp av stödet, kunde få till en sån kraft i rösten var häftigt!

Kanon att få lära sig enkla övningar för att förebygga röstproblem, behövs verkligen i vårt yrke då vi snackar i telefon ungefär 4 timmar per dag.

Blir så klart glad och stolt. Och kan säga att det var ett rent nöje att föreläsa och hålla röstworkshop för Semantix!

David Sennerstrand

Workshop på Semantix

Under torsdagen och fredagen förra veckan, hade jag nöjet att röstcoacha ett gäng anställda på tolk- och översättningsbyrån Semantix i Uppsala.

Sammanfattningsvis: Det är himla kul att jobba med rösten.

Det blir mycket garv helt enkelt. Att låta tillsammans är så gött men (tyvärr) normalt sett inget man gör var dag på sin arbetsplats.

Men nu gavs det äntligen tillfälle att, genom en tillfälligt sammansatt personalkör, göra sin röst hörd genom sång, välkända filmrepliker och poesi. Från ett stort härligt sammelsurium till diverse soloinsatser lite här och där.

Underbart när alla ger järnet!

Blir alltid förtjust, vilket var fallet i fredags, när någon också vågar ta ton (jag inbjuder alltid till det). Röstteknik är, som jag tidigare många gånger varit inne på, samma för sång som för tal. Att hålla på med både och, som en helhet, är något jag vill uppmuntra och starkt rekommendera. Inte bara för att man utvecklar sin pontential i världens mest användbara instrument, som de flesta använder flera timmar varje dag – utan också för att det frigör en massa goa endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin. Känn på den!

Vad som blir uppenbart i en workshop med röstarbete, är hur attityd, inställning och teknik går hand i hand och bör inte separeras. Och även kroppsspråk, vilket förstås också har en stark koppling till röstkvalité.

Att våga tala (sjunga) ut, ha mod att fylla rummet med sin röst, tillsammans med några enkla rösttekniska tips – kan man komma riktigt långt med.

Mer röstfriskvård åt folket!

David Sennerstrand

Den magiska cykelslangsmetoden

Jag är inte bara röstcoach utan cyklist också. Det är så jag tar mig runt. Sommar som vinterhalvår. Årets alla dagar. Man får motion, tar sig fram snabbt, det är billigt och framförallt väldigt roligt.

Kan man hitta nån koppling mellan cykling och röstteknik? Det finns väl ingen, förutom att cyklingen bidrar till att man håller sig i form, och att vara i form är också bra för rösten.

Men sedan här om dan har jag upptäckt ett nytt samband mellan röstcoaching och cykling.

I min undervisning använder jag ofta gummiband. Eleven får dra i gummibandet, sjunga eller tala en fras, och samtidigt hitta rörelse i magtrakterna. När eleven drar brukar även magen ”hänga med” i rörelsen. Det finns nämligen många likheter mellan hur man vill att diafragman ska jobba och utdragandet av ett elastiskt band. Musklerna ska jobba segt och följsamt, inte statiskt.

Och nu till cyklingen. Här om dan skulle jag laga en punktering.     Hålet var för stort för att lappa så slangen behövdes bytas ut. När jag fått bort den så provade jag att dra i den. Slangen visade sig ha perfekt elasticitet för ändamålet att jobba med stödet.

Under hela måndagen uppnåddes fina resultat, med mina elever, hjälpta av cykelslangen. Och därmed var den magiska cykelslangsmetoden uppfunnen.

Hurra!

Nu ska jag utrusta mig rikligt med cykelslangar.

David Sennerstrand

Röstvård är friskvård

Många av mina yngre elever, i gymnasieåldern, är ofta trötta i början av sin sånglektion. I de flesta fallen har de haft en tuff skoldag och sedan en bit att förflytta sig till kulturskolan.

Vi börjar med några övningar för att få igång flöde, hållning och energi; komma igång med stödet och hitta balansen i luftintag kontra utandning.

Att jämföra hur eleverna ser ut när de kommer och hur de ser ut efter passet, är en enda stor fet bekräftelse på att röstarbetet frigör ett härligt gäng endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin – i oss.

Även i mig själv, de dagar jag känner motstånd att gå till jobbet, är den bästa kuren att bara sätta igång, ge sig hän och börja låta. Det verkar likt en form av livselixir.

Att jobba med rösten är friskvård i dess högsta form. Och därmed avdragsgillt. Glöm inte det.

/DS

Andning

Jag diskuterar röstteknik med en kollega på jobbluncherna ganska ofta. Vi är inte överens om allt men en sak vi båda kan skriva under på, är att det inte är en bra idé att ta in för mycket luft, vare sig vid sång eller tal.

Om man provar (extra tydligt vid tal) att börja med att ta in maximalt med syre, upptäcker man att det blir oerhört jobbigt att hantera all luft när man börjar låta. Man får svårt att ”hålla tillbaka den”. Vissa resonerar som så att ju mer luft man tar in, ju längre kan man ju sjunga eller tala utan att behöva ta ett nytt andetag.

Om man inte råkar vara utrustad med en supermuskulatur i magtrakten, likt en operasångare,  ligger det väldigt lite logik i det resonemanget.

Ju mer du andas in, ju fortare vill luften ut och för popsångare, eller för folk som använder en medveten röstteknik för tal, är det smartast att andas in en mindre och således mer hanterbar portion luft. Annars blir trycket för stort.

När någon av mina sångare sjunger en relativt lång uppsjungningsövning, och inte klarar den, utan att behöva andas in i slutet, brukar jag föreslå att de ska tala den (utan att börja med en inandning) men med samma rytmik som vid sång. Då brukar eleven ifråga kunna låta dubbelt sålänge som när den sjunger. Och det utan att andas in nämnvärt mycket luft.

Det talar sitt tydliga språk. Andas in måttligt, så att det känns naturligt. Det är dagens budskap från röstbloggen!

David Sennerstrand

Tics handlar också om rösten

Vad är tics? Jo. Det är ofrivilliga, plötsliga och ofta snabba rörelser som kommer igen och igen och igen.

På de skådespelarutbildningar jag studerat jobbade vi ofta med tics. Dels ta bort, eller bli medvetna om våra egna, så att man får ett rent utgångsläge till att börja skapa sin karaktär. Men också med att lägga till tics – det gav liv till gestaltandet.

Ofta handlade detta om rörelser, som till exempel att vid upprepade tillfällen rätta till luggen eller klia sig i skägget eller något liknande.

Men tics i samband med rösten är minst lika vanligt. Återkommande läten och ord som till exempel ”öh” ”mm” ”liksom” ”just det” ”ä det va?”  hör man inte sällan folk upprepa i olika situationer.

Det sistnämnda (ä det va?) använde sig en docent av under min musikhögskoletid som en ständigt återkommande ingrediens i hans föreläsningar.

Tics är kopplat till personlighet och behöver inte vara alls vara fel, men problemet blev till slut att jag tappade fokus på mycket av innehållet, och började istället räkna hur många gånger han sa ”ä det va?”, under ett och samma föredrag. Då har det gått överstyr och själ fokus från det man vill nå ut med.

Med andra ord: Omedvetna och ofta förekommande tics blir ett problem.

Men vad beror ticsen på då? Många faktorer spelar in, men framförallt kan det fungera som ett litet skydd, mot att visa upp hela sig själv, en liten ursäkt för att ”här står jag och kräver er uppmärksamhet”.

Många är också rädda för pausen och kör över den med någon typ av läte, till exempel ”öh”. Men pausen i ett framförande är något som ska tas om hand och välkomnas. Den bidrar till spänning och får våra åhörare att lyssna på oss i framförandet, därför är det synd att den censureras.

Om man blir medveten om sina tics, såväl med rösten som med rörelser, blir det mycket lättare att ta kontroll över dem.

David Sennerstrand

Röstkvalitet står för 38%

Det finns tre huvudsakliga typer av mänsklig kommunikation vid personliga möten: kroppspråk, röstkvalitet och ord. Enligt forskare  dikterar dessa kommunikationsmedel i vilket ljus vi tolkar det som kommuniceras:

  • till 55% av kroppsspråk – ställning, gester och ögonkontakt
  • till 38% av röstkvalitet
  • till 7% av innehållet eller orden som används

Källa: wikipedia

Det här med att låta gay!

Kanske är det en smula tabu att prata om.

Men om man ställer frågan: Hur talar en homosexuell man?

Får nog de flesta en schablonmässig bild, som stämmer ganska väl överens med varandra.

Utan att gå in på frågan (även om den är intressant) varför det är vanligt att homosexuella män pratar på ett speciellt sätt, kan man istället fråga sig vad är det de gör som får dem att låta på ett speciellt sätt.

Låånga vookaaleer och uppåtstigande tonfall. Lägg till en relativt ljus röstklang – så är vi bra nära en schablon av en homosexuell mans röst och sätt att prata.

Vill vara tydlig med att jag inte lägger nån negativ värdering i detta. Däremot tycker jag det ofta låter ganska ödmjukt och sympatiskt.

Finns ett intressant program om detta med att ”låta gay” på UR.SE.

Journalisten David Thorpe konfronterar sin rädsla över att låta ”homo”. Med humor och allvar utforskar han det språkliga, kulturella och historiska ursprunget till stereotypen av gay-rösten. I möte med vänner, familj och kändisar förstår han att många, oavsett sexualitet, önskar sig en annan röst. David tar sin önskan på allvar och börjar hos en röstcoach för att lära sig att styra sitt sätt att prata. 

Han får i uppgift av en logonom att korta sina vokaler. Himla intressant.

Här har du en direktlänk: Det här med att låta gay.

David Sennerstrand

Det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla instrument som finns

Rösten är kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns. Man kan göra allt från att starta ett krig till att säga ”jag älskar dig” med den. Rösten är själens spegel och berättar för vår omgivning om hur vi mår och vad vi känner. Varje människa har sin helt unika och personliga röst, i likhet med ett fingeravtryck. Den är därför värd sin beskärda del av omsorg och tid. Att slipa på teknik och andning; medvetandegöra hur vi talar (eller sjunger) som mest effektivt, få våra åhörare att lyssna på vad vi har att säga – leder till  bättre självförtroende och större välbefinnande. 

 

 

 

Rösten avslöjar hur läget egentligen är

De tillfällen jag själv känner mig i obalans och mår som taskigast – tar sig detta alltid uttryck i rösten. Jag tappar mitt jämna luftflöde så att rösten blir instabil och knarrig och ger ett osäkert intryck. Andra kanske också får huvudvärk eller ont magen. Känslor tar sig olika uttryck men det hörs så gott som alltid på rösten om en person inte riktigt är i psykisk balans.

Jag har ett ess i skjortärmen att slänga fram genom min röstteknik. Om jag nu skulle känna att jag inte vill att personen i fråga jag snackar med ska avslöja mitt egentliga känslotillstånd.

Utan att lägga nån personlig värdering i huruvida man ibland ska dölja om man är i balans eller inte, är rösttekniken ett fantastiskt verktyg för större valfrihet i hur vår omgivning ska uppfatta oss.

Om man är fysiskt sjuk, där rösten också avslöjar vårt tillstånd, kan man ofta med teknik få sig själv att framstå som det rakt motsatta. Pigg, fräsch och redo att leverera. Det kan ju onekligen vara användbart – inte minst i många yrkesrelaterade situationer.

Ska tilläggas att livskriser och depressioner kan ställa till med allvarligare och mer ihållande röstproblem, som till exempel ihållande heshet. Stämbanden blir spända. Då krävs oftast samtalsterapi, och troligtvis också röstterapi av logoped. 

David Sennerstrand