Och så var den där energiutömmande diskussionen igång. Just när ni står där och gafflar och känslorna börjar att bubbla i kroppen på dig, och du känner dig orättvist beskylld fastän du bara ville väl, så hör du ljudet av någonting som får dig att rysa. Och du kan snabbt dra slutsatsen av vad oväsendet kommer av.

Det är yngste sonen Hugo tre år, som vält ut ditt nyinköpta skruvset från Biltema, med över 500 skruvar i olika längder. Du och din partner rusar skräckslagna ut till hallen. Där sitter Hugo och ser riktigt…lycklig ut. Han ler åt sitt stordåd med att lyckats få ner precis varenda en av skruvarna vitt utspridda över hela golvet. 

Din sambo fräser strängt:

– Hur kunde du ställa ditt skruvset på hallbordet, Hugo kunde ju ha gjort sig illa? Du borde ha ställt det i förrådet direkt! Vad tänker du med? 

Nu är nervsammanbrottet nära. Det här är bara så lågt, vilka så djupt orättvisa beskyllningar! Alla kan väl göra fel och Hugo mår ju bra. Det är ju jag, och ingen annan, som kommer få sitta hela natten och sortera in varenda lite skruv i sitt rätta fack, konstaterar du för dig själv samtidigt som du känner att ditt inre känsloläge skruvas upp.

Snart exploderar du. Vilken sekund som helst. De där signalerna i kroppen känner du igen från tidigare, liknande, situationer. Du kommer snart stå och gorma i ett röstläge så starkt att inte en endaste granne kan missa vad som pågår. Och du vet att din partner avskyr att bemötas med den där starka hårda rösten. Men så, nånstans i bruset av alla tankar som far genom huvudet så håller sig en kvar. Du läste ju nånstans om det här med andning, att fyra långa utandningar räcker för att göra bot på det här uppskruvade känsloläget du befinner dig i just nu. Men du är bra nära att strunta i den där andningsövningen. Egentligen är det det sista du har lust med och du tycker att du har haft all rätt att bli arg. Det är ju så tydligt att det är du som blivit behandlad orättvist och respektlöst. Men som ett litet experiment skulle jag kunna prova, tänker du ändå. Det tar emot men du byter miljö och går in i sovrummet. 

Hur var det nu? In genom näsan, medan man räknar till 2, ut genom munnen, sakta och ljudlöst, medan man räknar till 5 – följt av en kort paus innan ny inandning, upprepa. Ena handen på bröstet och den andra på magen för att checka av att andetagen känns låga och inte uppe i bröstkorgen. Upprepa fyra gånger. 

Du känner att pulsen går ner, ilskan lägger sig, och du tänker: är det så här enkelt? Inte en enda liten tablett inblandad. Och oddsen till ett bra samtal, utan maximalt uppskruvade röstlägen, med din partner om det som hänt, ser väldigt mycket bättre ut än för bara en liten stund sedan. Bara genom att ägna andningen och diafragman en smula uppmärksamhet.

Det hörs på oss hur vi mår

Den förlängda utandningen, som är det viktigaste av vad jag vill lära ut, kan göra underverk mot livets prövningar. 

Känslor speglar sig mer än i något annat hur rösten låter. Om vi känner oss stressade och obalanserade hörs det helt enkelt på oss, även om vi kanske inte vill erkänna det. Och kantig, sträng och hård röst smittar så lätt av sig.

Hur många känner inte igen sig i: Nu mår du bättre det hör jag på rösten. Du låter irriterad, det hörs? Du är nervös, jag hör det på dej?! Du låter glad, vad är det som har hänt? Och så vidare…

Att öva diafragman/lågandning gör oss bland annat mer välmående och trygga i många sammanhang och inte minst framför en drös åhörare. 

SÅ ÖVAR DU ANDNING Kolla in länken.