Att inte ha förmågan att tala så det hörs måste vara frustrerande #personligkommunikation

Fortsätter att blogga på. Har fått till en bakgrundsbild på mig själv här till vänster, resten av sidans design förblir i enkelt stilrent vitt och svart ett tag framöver. Allt behöver inte se så flashigt ut, less is more tänker jag.

Vi går vidare.

När vi har kollegium på vår kulturskola, befinner vi oss i en sal på ca 60 m2. Ibland ställer sig kollegor framför oss andra och till exempel berättar om ett projekt på skolan eller om något annat. Vi är ett trettiotal som jobbar där, det vill säga några fler än i en vanlig skolklass befinner sig i salen.

För många är det förtvivlat svårt att göra sig hörda i denna relativt lilla sal. Det är nästan alltid någon på bakersta raden som kommenterar detta och ber vederbörande att höja rösten. Men det kan personen i fråga oftast inte. Istället börjar hen pressa eller sätta en vass kant på rösten, för att den ska nå fram, som låter allt annat än trevlig och ofta gäll.

Det måste vara frustrerande att inte kunna kontrollera sin luftström med stödet, för det är oftast vad det hela handlar om, så att man kan få en stark och välljudande talröst i de sammanhang det behövs.

Att ha koll på luftflöde och stöd bidrar däremot till mycket bättre självförtroende när det kommer till att tala inför andra, både i små och stora sammanhang. Om rösten, som vanligt både i sång och tal, får färdas ut i en jämn luftström, kommer du både att känna dig och upplevas mer trygg i situationen.

Sammanfattningsvis. Mer röstteknik åt folket!

David Sennerstrand

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.