Forskning visar på att HUR en persons röst låter påverkar åhörarna dubbelt så mycket som innehållet i hens budskap (Quantified Impressions).
Just knarrande röster är en av de ofördelaktiga rösttyper folk tenderar störa sig på mest.
På den internationella Knarrtoppen ligger Marge Simpson rätt bra (eller pyrt) till.
Men det är inte bara i USA det knarras. Bland svenska celebriteter har jag svårt att tänka mig att det finns nån som knarrar mer än den (f.d) fantastiske fotbollsspelaren Henrik Larsson.
Politikern Andreas Ygeman (S) går nog in tätt efter på silverplats.
Det är när rösten påminner om ett större eller mindre sågverk på vokalerna: [a e i o u y å ä ö] det syftas på när man talar om en knarrig röst. När jag ger exempel på knarrare, eller fattar tag i en mick och knarrar själv på generös volym, under mina workshops – kan det faktiskt vara så att en del börjar grimasera som om jag utsatte dem för någon slags tortyr.
Och kanske är det så att du själv funderar just nu: “Tänk om jag är en av dem, som knarrar så där mycket”. Då rekommenderar jag följande:
- Spela in dig själv och lyssna när du till exempel läser en text eller pratar i telefon med en vän. Inspelningen ljuger inte. Men tänk på att LITE knarr då och då egentligen inte behöver vara nåt problem, helt perfekta röster (vad det nu är?!) är inte heller alltid roligast att lyssna till i längden. Små “röst-skavanker” kan upplevas charmiga och till och med vara en fördel.
Kommer du ändå fram till att: “Det där är jag minsann inte nöjd med”, så följ röstcoachens (alltså mina) följande tips:
- Man pratar ju (förutom norrlänningens inandnings-jo) på utandning. Är det då för snål skjuts på utandningsluften börjar det ofta att knarra. Det beror på att stämbanden svänger för sakta och oregelbundet. Det är ju luften från lungorna som ska sätta fart på dem och därför behöver du ge stämbanden ett jämnt och balanserat luftflöde så att de får svänga i sin fulla potential. Ett hafsigt anslag på gitarrens strängar är ju avgörande för hur ackordet eller tonen kommer att låta, för att dra en liknelse.
Är det så farligt egentligen? Nja…
Kanske handlar det bara om lite kvällsknarr för att du helt enkelt är trött och försöker ta igen dig. Eller så har du lagt dig till med ett subtilt litet kultur-journalist-knarr som är en rösteffekt för att låta kunnig och som att du tar dig själv på oproportionerligt stor allvar. Ingen egentlig fara för rösthälsan, men om det låter bra, det får du avgöra själv nästa gång du rattar in Kulturnytt i P1.
Göran Persson använder sig, medvetet eller omedvetet, av något som liknar kultur-journalist-knarr, genom vilket han vill förmedla: “Jag har stenkoll och är typ ALLSMÄKTIG”. Översittarknarr är en (trots negativ laddning) ganska träffande beskrivning (i följande exempel utdrag ur en underhållande konflikt, rörande vikt, med Maud Olofsson).
Ska man göra nåt åt sitt knarrande?
Det beros som vanligt på vad man vill förmedla och det är så klart upp till var och en att avgöra. Men om det är så att knarret är det utmärkande draget för personligheten kan det vara en inte så lite begåvad idé att ta tag i problemet. Riktigt grovknarr sliter också en hel del på stämbanden och sprider helt ärligt inte någon vidare god karma bland medmänniskor. En pepp är att det med röst- och andningsteknik går att lösa problemet ganska lätt. Och att en hel del annat, du kan ha stor nytta av, följer med på köpet.
David Sennerstrand
