Om att skriva till sig själv och om knarr i rösten #personlig kommunikation

Att starta upp en ny blogg kan va lite segt i början. Jo jag vet. Har bloggat om hållbart resande via Liv utan bil i ungefär fem år. Tog lång tid innan besöksstatistiken blev något att snacka om.

Det känns lite som att skriva till sig själv, och kommer så att göra ett tag framöver.

Men det är okej. När inläggen blir fler och taggarna börja smälta samman med cyberspace hittar förhoppningsvis somliga hit.

Rösten är ju en så oerhört stor del av ens personlighet och den förtjänar all vård och omsorg den kan få. Tänk till exempel på alla lärare, där rösten utgör viktigaste verktyget och används många timmar dag efter dag, som sliter ut den genom arbetsåren och till slut hamnar i knarrträsket och får sin personlighet färgad därefter.

Förlåt Henrik Larsson och tack för det du gjort på fotbollsplanen, men få vill låta som du gör när du talar. Det kliar i skallen på en när du sätter igång med ditt knarrande.

Det positiva är att det är ganska enkelt att göra något åt. Få fart på luftflödet och knarrandet sticker sin kos. Inte ens Henrik Larsson är ett hopplöst fall.

Skulle jag vara han skulle jag genast söka upp nån som mig själv och ta tag i problemet. Han skulle bli  mycket gladare och inte minst hans omgivning.

David Sennerstrand

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.