Att spela in sig själv är ett effektivt sätt för att bli medveten om sånt man kanske vill förändra med sin röst och hur man kommunicerar. 

Tycker du kanske det är obehagligt att lyssna till din inspelade röst? Då är du i gott sällskap. De flesta, som inte jobbar som röstskådisar eller ljudboksinläsare eller har nåt annat yrke som gör dem vana att lyssna på sin egen röst, har svårt för saken. 

Jag själv tyckte, speciellt i mina tonårsår under kassettbandets era, att det var så plågsamt att höra min egen inspelade röst att jag trodde det var något allvarligt och oföränderligt fel på den. 

Då visste jag förstås inte att det fanns en del tröst att hämta i att de flesta faktiskt känner på samma sätt. 

För mig gick det över någon gång under en teaterutbildning på en folkhögskola. Man jobbade mycket med sin röst på alla sätt och vis, spelade in sig själv i olika sammanhang, både med videokamera och olika former av ljudupptagningar – för att utveckla sig åt rätt håll. 

Man vande sig, snappade upp sånt man gillade och inte gillade och blev bättre med tid och övning.

Jag uppmuntrar alltid mina elever att spela in sig, lyssna på det och utvärdera. Inspelningsfunktionen på din mobil är en ärlig (och billig) lärare så se till att bli vän med ”hen”. 

Varför så svårt att gilla sin egen röst?

När du hör dig själv prata – eller sjunga – kommer ljudet från två håll. Dels utifrån, genom luften. Dels inifrån, via vibrationer i stämbanden.

När du hör någon annan prata går ljudet bara en väg. Det färdas i luften, in i öronen och får trumhinnorna att vibrera.

Till sajten Time säger Martin Birchall, professor vid University College London:

”När vi pratar är det som att alla andra hör ljudet via högtalare. Själva hör vi det via ett grottkomplex inne i huvudet.”

Besvikelsen över vår röst kan bero på en illusion vi bär på.
Vi tror att vi låter på ett visst sätt – men när vi hör inspelningen rasar allt.
Det blir plötsligt tydligt hur vi egentligen låter. Och hur andra alltid hört oss.

Enligt Time finns det till och med en studie som visar att bara 38 % känner igen sin egen röst. Den låter helt enkelt för annorlunda från vad man förväntat sig.

Min erfarenhet: röstfobin går över – om man utsätter sig för den tillräckligt ofta.
Precis som med annat som känns läskigt men är ofarligt.
Första steget? Sluta döma dig själv.

Eller så handlar det om att du faktiskt är missnöjd med hur du låter.
Kanske använder du till exempel en nedåtgående ton i slutet av nästan varje mening?

Inom musik signalerar en nedåtgående melodi ofta sorg. Samma effekt uppstår i tal.
Du vill kanske låta självsäker, men tonen signalerar motsatsen: låg energi, dåligt självförtroende.

Men! När du blir medveten kan du börja jobba med det.
Testa att lyfta lite i slutet av fraser – efter komman och punkter – istället för att ”dyka ner i källaren”.
Det låter mer upplyftande för lyssnaren. Och ofta också för dig själv.

Det handlar om medvetenhet. Och träning.
Till slut kanske du till och med börjar gilla att höra din egen röst. 

/David Sennerstrand – Snacka Sunt