Rörfonation – att för röstens skull bubbla – varför? Man kan i allafall lugnt påstå att var och varannan logoped sysslar med detta, och även en hel del röst- och sångcoacher. Det borde vara en fingervisning åt att det faktiskt är en ganska vettig sysselsättning.
Jag tänkte dela med mig av mina bubbelkunskaper i ett lagom långt och välavvägt inlägg.
Vad är det egentligen du tränar på?
Vi börjar med syftet. Varför är det bra och vad är det man tränar?
- Avspänning
- Andning
- Fonation
- Larynxhöjd
- Ansatser
- Resonans
- Dynamik
- Artikulation
- Röstteknik (sång och tal)
Vad handlar det om egentligen?
Med mina elever, både tal och sång, arbetar jag (och de flesta andra sångcoacher) med motstånd. Eller kanske man hellre vill förklara det som: hålla tillbaka luftflödet, inhalarkänsla, sjung på inanding, håll det åt dig och så vidare. Begreppen är många för att få personen i fråga att förstå vad det hela handlar om.
Det är i varje fall detta motstånd som är själva grundstenen i röstteknik och på till exempel en sånglektion (om du nu varit på nån) kanske du känner igen att man ofta gör övningar med tonande V, J, Z för att få tag i denna (egentligen imaginära) motvikt till den utandning man sjunger, talar eller gör andra läten på.
Det handlar om ett balanserat motstånd
Känner man ett hyfsat balanserat motstånd mellan luft ut och och luft in, (ungefär 5 enheter ut och 4 emot) är det troligtvis så att magstödet jobbar på bra och att man får kontroll över sin röst och sitt luftflöde. Är uttrycket för kraftigt blir rösten lätt pressad och gäll. Är ut och motkraft precis lika starka – blir det inget ljud överhuvudtaget.
Men tillbaka till poängen med att bubbla i rör. Varför är det bra?
Man har faktiskt forskat på bubblandet
I en studie fick patienter med knutor på stämbanden antingen bubbla eller göra mer traditionella röstövningar. Forskarna undersökte hur stämbanden krockade – både före rörfonation och efter – och kunde se tydliga skillnader. Inte helt oväntat gick det åt rätt håll för bubblarna. Resultaten pekade tydligt på positiva effekter av metoden.
Motståndet som uppstår när man bubblar gör att stämbanden krockar på ett mycket fördelaktigt och sunt sätt. Visserligen kan man få patienten eller eleven att uppleva ett liknande motstånd även på andra sätt – till exempel genom specifika sångövningar – men med ett lagom långt rör och bubbel i vatten uppstår motståndet nästan av sig självt, utan att man behöver krångla till det.
Just därför passar metoden de allra flesta. Den är dessutom relativt enkel att förstå, lätt att utföra och går snabbt att ta till sig – oavsett röstvana eller ambitionsnivå.
Resonansrörsmetoden är effektiv för både förebyggande röstfriskvård, röstträning och för folk som tampas med mer ihållande röstproblem. Det är det som gör den så himla populär och vid det här laget relativt spridd.
Hur gör man då?
Till att börja med ska rörets längd motsvara röstanatomin för olika röstfack:
- Sopran/Tenor – 26 cm
- Sopran 2/Tenor 2 – 26,5 cm
- Mezzosopran/Baryton – 27 cm
- Mezzoalt/Basbaryton – 27,5 cm
- Alt/Bas – 28 cm
Man utgår från patientens vanliga taltonläge för att välja rör. De flesta patienter känner ”att det vibrerar i halsen” och att ”det händer något” vilket är ett bra tecken.
Hur djupt ska man hålla röret under vattenytan?
Vanligast: Rörets ända är 1-2 cm under vattenytan. Till exempel vid hyperfunktion, spänd röst. Målet är röstavspänning.
I övrigt beror hur djupt man ska hålla röret under vattenytan på: diagnosen, målsättning med behandling, behandlingsskedet och patientens förmåga att fonera i röret.
Hur ofta och hur länge?
Hur ofta och hur länge man bubblar skiljer sig åt beroende på vad man har för problem eller vad man vill uppnå. Som utgångsläge kan ett pass till exempel bestå av en minuts bubblande följt av en minuts paus, upprepa 1-2 gånger. Repertera det hela 3-5 gånger jämnt utspritt under dagen eller vid behov.
Röret ska vara djupt ner (5-15 cm) då fonationstiden är 1 sek. Till exempel vid stämbandsförlamning, läckande röst. Målsättning: Överkompensation, typ pushing – övningar. Röret är bara någon mm under vattenytan, vid slutet av behandlingen av vissa röster.
Egna erfarenheter
Jag har själv varit rösttröst och bubblat en hel del genom åren, och med tiden har resultatet blivit tydligt. Den positiva känslan som infinner sig när stämbanden sluter sig efter bara några korta bubbelpass – i kombination med den röstavspänning metoden bidrar med – är svårslagen.
Dessutom tål det att påminna om att det här är en riktig höjdare även i förebyggande syfte. Faktum är att den här typen av övningar fungerar utmärkt både som röstfriskvård och som en naturlig del av allmän röstträning. Oavsett om du har sångambitioner eller bara vill ta hand om din talröst – som vanligt är det värt att ge den lite omtanke.
Nu vet du mer om rörfonation – att för röstens skull bubbla – och hur du ska göra det.
Behöver du fonationsrör och/eller kanske en kort kurs för din organisation? Klicka HÄR.
Skrivet i inspiration efter en workshop i rörfonation jag och mina sångpedagog-kollegor hade på Solna Kulturskola 2016 med Camilla Romedahl (leg logoped).
Wikipedia:
Resonansrörsmetoden är en röstbehandlingsmetod som används av bland annat logopeder och sångpedagoger.[1]
Metoden förbättrar röstkvaliteten genom att den som vill förbättra rösten blåser i ett glasrör vars längd och tjocklek är anpassade efter röstens behov. Den ena änden av röret är nedsänkt i vatten, men rör utan vatten förekommer också.
Metoden utvecklades i Finland på 1960-talet av fonetikprofessorn Antti Sovijärvi.
Hur rörfonation fungerar är inte fullt klarlagt men forskning tyder på att vattenbubblorna modulerar stämbandsvibrationen och moduleringen av vibrationerna i glottis kan innebära en eventuell massage-effekt på larynx.[2]
Röret kallas resonansrör i Finland, fonationsrör i Sverige och resonance tube på engelska.
Lax Vox är en liknande metod där patienten använder en plastslang. Metoderna har likartade resultat. [3]