Därför ska du hålla på med röstfriskvård

Så gott som alla vet att det är viktigt att träna sin kropp. Vi bör ta hand om den, äta sunt och röra på oss för att hålla oss friska, snygga och må bra.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar:  ”Alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter.”

Många får friskvårdsbidrag via sin arbetsgivare. I och med att vi genom en mer stillasittande arbetskultur ökat riskerna för välfärdssjukdomar har fysisk aktivitet sällan varit en viktigare sysselsättning.

Kroppen använder man till så mycket, varje dag. Vi utsätter den för stora påfrestningar på många olika sätt och det är inte speciellt svårt att förstå att vi bör ta hand om den på bästa sätt.

Men rösten då? Skulle inte den vara värd att ta hand om på ett liknande sätt?

För att rösten är ju kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns. Rösten är själens spegel och berättar för vår omgivning om hur vi mår och vad vi känner.

Varje människa har sin helt unika och personliga röst, i likhet med ett fingeravtryck. Den är därför värd sin beskärda del av omsorg och tid. Att slipa på teknik och andning; medvetandegöra hur vi talar (eller sjunger) som mest effektivt, få våra åhörare att lyssna på vad vi har att säga – leder till  bättre självförtroende och större välbefinnande.

Hela 38% av det intryck vi förmedlar vid kommunikation handlar, enligt forskare, om röstkvalitet.

Så varför inte börja att ta hand om din röst du också. Ge den lite röstfriskvård helt enkelt.

Det har den gjort sig förtjänt av.

David Sennerstrand

Resonansrörsmetoden – varför, vad och hur?

Att för röstens skull bubbla med glasrör, slang eller sugrör i ett kärl med vatten.

Bild 2016-06-22 kl. 10.23

Varför i sjutton ska man göra det?

Man kan iallafall lugnt påstå att var och varannan logoped sysslar med detta, och även en hel del röst- och sångcoacher. Det borde vara en fingervisning åt att det faktiskt är en ganska vettig sysselsättning.

Jag och mina kollegor på kulturskolan har fått en uppdatering i Resonansrörsmetoden av logopeden och sångpedagogen, Camilla Romedahl, som är mycket kompetent i ämnet. Jag tänkte dela med mig av mina uppfräschade bubbelkunskaper i ett lagom långt och välavvägt blogginlägg.

Vi börjar med syftet. Varför är det bra och vad är det man tränar?

  • Avspänning
  • Andning
  • Fonation
  • Larynxhöjd
  • Ansatser
  • Resonans
  • Dynamik
  • Artikulation
  • Röstteknik (sång och tal)

Vad handlar det om egentligen?

Med mina elever, både tal och sång, arbetar jag (och de flesta andra sångcoacher) med motstånd. Eller kanske man hellre vill förklara det som: hålla tillbaka luftflödet, inhalarkänsla, sjung på inanding, håll det åt dig och så vidare. Begreppen är många för att få personen i fråga att förstå vad det hela handlar om.

Det är i varje fall detta motstånd som är själva grundstenen i röstteknik och på till exempel en sånglektion (om du nu varit på nån) kanske du känner igen att man ofta gör övningar med tonande V, J, Z för att få tag i denna (egentligen imaginära) motvikt till den utandning man sjunger, talar eller gör andra läten på.

Känner man ett hyfsat balanserat motstånd mellan luft ut och och luft in, (till exempel 5 enheter ut och 4 emot) är det troligtvis så att magstödet jobbar på bra och att man får kontroll över sin röst och sitt luftflöde. Är uttrycket för kraftigt blir rösten lätt pressad och gäll – och är ut och motkrafterna desamma, blir det inget ljud överhuvudtaget.

Men tillbaka till poängen med att bubbla i rör. Varför är det bra?

Man har forskat på detta.

I en studie fick patienter med knutor på stämbanden bubbla eller göra mer traditionella röstövningar. Man undersökte hur stämbanden krockade före rörfonation och efter – och såg tydliga skillnader. Och förstås då åt det positiva hållet för bubblarna.

Motståndet, när man bubblar, gör att stämbanden krockar på ett mycket fördelaktigt och sunt vis. Detta motstånd kan man få patienten/eleven att känna på andra vis (sångövningar till exempel) – men med ett lagom långt rör och bubbel i vatten kommer motståndet ”av sig självt”. Därför passar metoden nästan alla och är ganska enkel att ta till sig.

Resonansrörsmetoden är effektiv för både förebyggande röstfriskvård, röstträning och för folk som tampas med mer ihållande röstproblem. Det är det som gör den så himla populär och vid det här laget relativt spridd.

Hur gör man då?

Till att börja med ska rörets längd motsvara röstanatomin för olika röstfack:

Sopran/Tenor – 26 cm

Sopran 2/Tenor 2 – 26,5 cm

Mezzosopran/Baryton – 27 cm

Mezzoalt/Basbaryton – 27,5 cm

Alt/Bas – 28 cm

Man utgår från patientens vanliga taltonläge för att välja rör. De flesta patienter känner ”att det vibrerar i halsen” och att ”det händer något” vilket är ett bra tecken.

Hur djupt ska man hålla röret under vattenytan?

Vanligast: Rörets ända är 1-2 cm under vattenytan. Till exempel vid hyperfunktion, spänd röst. Målet är röstavspänning.

I övrigt beror hur djupt man ska hålla röret under vattenytan på: diagnosen, målsättning med behandling, behandlingsskedet och patientens förmåga att fonera i röret.

I början gör patienten övningarna hemma mycket ofta, ca 10-15 ggr per dag. Utspritt under dagen men bara en minut åt gången. Viktigt att upprepa ofta. Efterhand förlängs övningen till 3-4 min per gång och då kanske man går ner i antal övingstillfällen.

Röret ska vara djupt ner (5-15 cm) då fonationstiden är 1 sek. Till exempel vid stämbandsförlamning, läckande röst. Målsättning: Överkompensation, typ pushing – övningar. Röret är bara någon mm under vattenytan, vid slutet av behandlingen av vissa röster.

Sammanfattning. Det finns såklart mycket att säga om Resonansrörsmetoden och jag kommer dela med mig ju mer erfarenhet jag får. Jag har själv nyligen varit rösttröst och därmed passat på att bubbla en hel del. Resultatet är påtagligt. Den positiva känslan man får när stämbanden sluter sig efter några korta bubbelpass, i kombination med den röstavspänning metoden bidrar med, är svårslagen.

Det tål att påminna om att det här är kanon att syssla med även som förebyggande röstfriskvård och för allmän röstträning. Som vanligt både vid sångambitioner och för talrösten.

David Sennerstrand

Vad tyckte Semantix?

Några kommentarer, jag snappat upp, från de som deltog i workshopen på Semantix i Uppsala häromveckan:

Det var väldigt bra och jag har fått mycket positiva kommentarer från mina medarbetare.

Underhållande och viktigt!

När jag hörde att vi skulle få 3 timmars röstcoaching tänkte jag att det kanske skulle bli lite segt, men det var det sista det var. Lärorikt och superkul på en och samma gång!

Ska börja öva på glissandon under min cykeltur till jobbet nu!

Första gången mina kollegor hört mig sjunga, hoppas att de blev imponerade.

Att jag så enkelt, med hjälp av stödet, kunde få till en sån kraft i rösten var häftigt!

Kanon att få lära sig enkla övningar för att förebygga röstproblem, behövs verkligen i vårt yrke då vi snackar i telefon ungefär 4 timmar per dag.

Blir så klart glad och stolt. Och kan säga att det var ett rent nöje att föreläsa och hålla röstworkshop för Semantix!

David Sennerstrand

Workshop på Semantix

Under torsdagen och fredagen förra veckan, hade jag nöjet att röstcoacha ett gäng anställda på tolk- och översättningsbyrån Semantix i Uppsala.

Sammanfattningsvis: Det är himla kul att jobba med rösten.

Det blir mycket garv helt enkelt. Att låta tillsammans är så gött men (tyvärr) normalt sett inget man gör var dag på sin arbetsplats.

Men nu gavs det äntligen tillfälle att, genom en tillfälligt sammansatt personalkör, göra sin röst hörd genom sång, välkända filmrepliker och poesi. Från ett stort härligt sammelsurium till diverse soloinsatser lite här och där.

Underbart när alla ger järnet!

Blir alltid förtjust, vilket var fallet i fredags, när någon också vågar ta ton (jag inbjuder alltid till det). Röstteknik är, som jag tidigare många gånger varit inne på, samma för sång som för tal. Att hålla på med både och, som en helhet, är något jag vill uppmuntra och starkt rekommendera. Inte bara för att man utvecklar sin pontential i världens mest användbara instrument, som de flesta använder flera timmar varje dag – utan också för att det frigör en massa goa endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin. Känn på den!

Vad som blir uppenbart i en workshop med röstarbete, är hur attityd, inställning och teknik går hand i hand och bör inte separeras. Och även kroppsspråk, vilket förstås också har en stark koppling till röstkvalité.

Att våga tala (sjunga) ut, ha mod att fylla rummet med sin röst, tillsammans med några enkla rösttekniska tips – kan man komma riktigt långt med.

Mer röstfriskvård åt folket!

David Sennerstrand

Den magiska cykelslangsmetoden

Jag är inte bara röstcoach utan cyklist också. Det är så jag tar mig runt. Sommar som vinterhalvår. Årets alla dagar. Man får motion, tar sig fram snabbt, det är billigt och framförallt väldigt roligt.

Kan man hitta nån koppling mellan cykling och röstteknik? Det finns väl ingen, förutom att cyklingen bidrar till att man håller sig i form, och att vara i form är också bra för rösten.

Men sedan här om dan har jag upptäckt ett nytt samband mellan röstcoaching och cykling.

I min undervisning använder jag ofta gummiband. Eleven får dra i gummibandet, sjunga eller tala en fras, och samtidigt hitta rörelse i magtrakterna. När eleven drar brukar även magen ”hänga med” i rörelsen. Det finns nämligen många likheter mellan hur man vill att diafragman ska jobba och utdragandet av ett elastiskt band. Musklerna ska jobba segt och följsamt, inte statiskt.

Och nu till cyklingen. Här om dan skulle jag laga en punktering.     Hålet var för stort för att lappa så slangen behövdes bytas ut. När jag fått bort den så provade jag att dra i den. Slangen visade sig ha perfekt elasticitet för ändamålet att jobba med stödet.

Under hela måndagen uppnåddes fina resultat, med mina elever, hjälpta av cykelslangen. Och därmed var den magiska cykelslangsmetoden uppfunnen.

Hurra!

Nu ska jag utrusta mig rikligt med cykelslangar.

David Sennerstrand

Friskvård för din röst

Många av mina yngre elever, i gymnasieåldern, är ofta trötta i början av sin sånglektion. I de flesta fallen har de haft en tuff skoldag och sedan en bit att förflytta sig till kulturskolan.

Vi börjar med några övningar för att få igång flöde, hållning och energi; komma igång med stödet och hitta balansen i luftintag kontra utandning.

Att jämföra hur eleverna ser ut när de kommer och hur de ser ut efter passet, är en enda stor fet bekräftelse på att röstarbetet frigör ett härligt gäng endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin – i oss.

Även i mig själv, de dagar jag känner motstånd att gå till jobbet, är den bästa kuren att bara sätta igång, ge sig hän och börja låta. Det verkar likt en form av livselixir.

Att jobba med rösten är friskvård i dess högsta form. Och därmed avdragsgillt. Glöm inte det.

/DS

Andning

Jag diskuterar röstteknik med en kollega på jobbluncherna ganska ofta. Vi är inte överens om allt men en sak vi båda kan skriva under på, är att det inte är en bra idé att ta in för mycket luft, vare sig vid sång eller tal.

Om man provar (extra tydligt vid tal) att börja med att ta in maximalt med syre, upptäcker man att det blir oerhört jobbigt att hantera all luft när man börjar låta. Man får svårt att ”hålla tillbaka den”. Vissa resonerar som så att ju mer luft man tar in, ju längre kan man ju sjunga eller tala utan att behöva ta ett nytt andetag.

Om man inte råkar vara utrustad med en supermuskulatur i magtrakten, likt en operasångare,  ligger det väldigt lite logik i det resonemanget.

Ju mer du andas in, ju fortare vill luften ut och för popsångare, eller för folk som använder en medveten röstteknik för tal, är det smartast att andas in en mindre och således mer hanterbar portion luft. Annars blir trycket för stort.

När någon av mina sångare sjunger en relativt lång uppsjungningsövning, och inte klarar den, utan att behöva andas in i slutet, brukar jag föreslå att de ska tala den (utan att börja med en inandning) men med samma rytmik som vid sång. Då brukar eleven ifråga kunna låta dubbelt sålänge som när den sjunger. Och det utan att andas in nämnvärt mycket luft.

Det talar sitt tydliga språk. Andas in måttligt, så att det känns naturligt. Det är dagens budskap från röstbloggen!

David Sennerstrand

Tics handlar också om rösten

Vad är tics? Jo. Det är ofrivilliga, plötsliga och ofta snabba rörelser som kommer igen och igen och igen.

På de skådespelarutbildningar jag studerat jobbade vi ofta med tics. Dels ta bort, eller bli medvetna om våra egna, så att man får ett rent utgångsläge till att börja skapa sin karaktär. Men också med att lägga till tics – det gav liv till gestaltandet.

Ofta handlade detta om rörelser, som till exempel att vid upprepade tillfällen rätta till luggen eller klia sig i skägget eller något liknande.

Men tics i samband med rösten är minst lika vanligt. Återkommande läten och ord som till exempel ”öh” ”mm” ”liksom” ”just det” ”ä det va?”  hör man inte sällan folk upprepa i olika situationer.

Det sistnämnda (ä det va?) använde sig en docent av under min musikhögskoletid som en ständigt återkommande ingrediens i hans föreläsningar.

Tics är kopplat till personlighet och behöver inte vara alls vara fel, men problemet blev till slut att jag tappade fokus på mycket av innehållet, och började istället räkna hur många gånger han sa ”ä det va?”, under ett och samma föredrag. Då har det gått överstyr och själ fokus från det man vill nå ut med.

Med andra ord: Omedvetna och ofta förekommande tics blir ett problem.

Men vad beror ticsen på då? Många faktorer spelar in, men framförallt kan det fungera som ett litet skydd, mot att visa upp hela sig själv, en liten ursäkt för att ”här står jag och kräver er uppmärksamhet”.

Många är också rädda för pausen och kör över den med någon typ av läte, till exempel ”öh”. Men pausen i ett framförande är något som ska tas om hand och välkomnas. Den bidrar till spänning och får våra åhörare att lyssna på oss i framförandet, därför är det synd att den censureras.

Om man blir medveten om sina tics, såväl med rösten som med rörelser, blir det mycket lättare att ta kontroll över dem.

David Sennerstrand

Det här med att låta gay!

Kanske är det en smula tabu att prata om.

Men om man ställer frågan: Hur talar en homosexuell man?

Får nog de flesta en schablonmässig bild, som stämmer ganska väl överens med varandra.

Utan att gå in på frågan (även om den är intressant) varför det är vanligt att homosexuella män pratar på ett speciellt sätt, kan man istället fråga sig vad är det de gör som får dem att låta på ett speciellt sätt.

Låånga vookaaleer och uppåtstigande tonfall. Lägg till en relativt ljus röstklang – så är vi bra nära en schablon av en homosexuell mans röst och sätt att prata.

Vill vara tydlig med att jag inte lägger nån negativ värdering i detta. Däremot tycker jag det ofta låter ganska ödmjukt och sympatiskt.

Finns ett intressant program om detta med att ”låta gay” på UR.SE.

Journalisten David Thorpe konfronterar sin rädsla över att låta ”homo”. Med humor och allvar utforskar han det språkliga, kulturella och historiska ursprunget till stereotypen av gay-rösten. I möte med vänner, familj och kändisar förstår han att många, oavsett sexualitet, önskar sig en annan röst. David tar sin önskan på allvar och börjar hos en röstcoach för att lära sig att styra sitt sätt att prata. 

Han får i uppgift av en logonom att korta sina vokaler. Himla intressant.

Här har du en direktlänk: Det här med att låta gay.

David Sennerstrand

Det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla instrument som finns

Rösten är kroppens allra viktigaste verktyg för kommunikation. Instrumentet som alla spelar är det mest uttrycksfulla, unika och kraftfulla som finns. Man kan göra allt från att starta ett krig till att säga ”jag älskar dig” med den. Rösten är själens spegel och berättar för vår omgivning om hur vi mår och vad vi känner. Varje människa har sin helt unika och personliga röst, i likhet med ett fingeravtryck. Den är därför värd sin beskärda del av omsorg och tid. Att slipa på teknik och andning; medvetandegöra hur vi talar (eller sjunger) som mest effektivt, få våra åhörare att lyssna på vad vi har att säga – leder till  bättre självförtroende och större välbefinnande.