Rösten avslöjar hur du mår

De tillfällen jag själv känner mig i obalans och mår som taskigast – tar sig detta alltid uttryck i rösten. Jag tappar mitt jämna luftflöde så att rösten blir instabil och knarrig och ger ett osäkert intryck. Andra kanske också får huvudvärk eller ont magen. Känslor tar sig olika uttryck men det hörs så gott som alltid på rösten om en person inte riktigt är i psykisk balans.

Jag har ett ess i skjortärmen att slänga fram genom min röstteknik. Om jag nu skulle känna att jag inte vill att personen i fråga jag snackar med ska avslöja mitt egentliga känslotillstånd.

Utan att lägga nån personlig värdering i huruvida man ibland ska dölja om man är i balans eller inte, är rösttekniken ett fantastiskt verktyg för större valfrihet i hur vår omgivning ska uppfatta oss.

Om man är fysiskt sjuk, där rösten också avslöjar vårt tillstånd, kan man ofta med teknik få sig själv att framstå som det rakt motsatta. Pigg, fräsch och redo att leverera. Det kan ju onekligen vara användbart – inte minst i många yrkesrelaterade situationer.

Ska tilläggas att livskriser och depressioner kan ställa till med allvarligare och mer ihållande röstproblem, som till exempel ihållande heshet. Stämbanden blir spända. Då krävs oftast samtalsterapi, och troligtvis också röstterapi av logoped. 

David Sennerstrand

De slipar på retoriken – men glömmer tekniken #retorik

Sitter just nu och tittar på Agenda. Det är partiledardebatt. Stefan Löfven i ena ringhörnan och Anna Kinberg Batra i den andra. Har svårt att koncentrera mig på debattinnehållet på grund av knarret i deras röster. Speciellt den sistnämndas. En yrkesskada, javisst – men tänk hur mycket mer övertygande det skulle låta med en bättre talteknik.

Politiker och många andra yrkesgrupper slipar ofta på retoriken – men glömmer tekniken.

Om man låter trött, sliten och lite småsjuk så kommer åhörarna (tittarna i det här fallet) få ett intryck därefter.

Och knarrandet är det vanligaste problemet. Man hör det dagligen. Lite är okej, men för mycket kan få det att börja klia hjärnan så att man helt eller delvis tappar fokus från huvudbudskapet.

Tyvärr känns det som medvetenheten om hur stor betydelse röstkvalitén har i det man försöker kommunicera är väldigt låg.

Dags att börja ändra på det. En härlig utmaning.

David Sennerstrand

Allt börjar med attityden

Har varit inne på det här förr, men kommer skriva om det igen och igen och igen. För att det är så himla viktigt. Att våga och vilja vara där, att ta plats – är en utgångspunkt som är viktigt för att sen börja jobba med teknik.

Mina elever har, i de värsta fall, stått krökta över notstället och kollat ner på texten i mobilen. Oftast av den anledningen att de inte hunnit lära sig texten by heart som jag alltid rekommenderar. Att kunna en låt utantill är god bit på väg till en bättre attityd till både röst, kropp och uttryck.

Men nu ser verkligen inte ut så. Eleverna kan inte alltid texten utantill (nästan aldrig).

Därför har jag kommit på att det smidigaste sättet (tror jag), för att räta ut dem och sjunga med riktning  är att streama upp texten via paddan (eller annat verktyg) på en extern skärm.

Skärmen placeras långt bort från elevens position, och texten förstoras enkelt tillräckligt mycket för att eleven enkelt ska kunna se den på håll.

Riktningen i rösten förbättras och såklart även hållningen.

Borta är också frustration över glömda texter och spring till kopieringsmaskinen. Inget kul.

Inför denna termin har jag fått en större skärm i form av en 32″ tv. Tidigare har jag använt en rätt liten dataskärm. Inte ultimat.

Nya tv:n är iallafall tänkt ska göra underverk med mina elevers attityd.

David Sennerstrand

Knutor på stämbanden – vad är det och varför får man det? #stämbandsknutor

Visst har nästan alla hört talas om att knutor på stämbanden är något man kan råka ut för? och att det inte är ett dugg kul och man kan behöva vara tyst väldigt länge. I värsta fall kan man till och med behöva operera bort dem.

Men vad är egentligen dessa knutor för något? Och varför uppstår de?

För att svara på första frågan, tänk blåsor (inte knutor:) på händerna och föreställ dig att dessa inkräktar på dina stackars stämband, så kommer du hyfsat nära en verklighetsförankrad uppfattning. Kanske övergår blåsorna till valkar och då blir problemet förstås mycket större och vill det sig illa måste man operera bort dem.

Vanligast är att knutorna uppstår bland människor som jobbar med röstkrävande yrken som till exempel: lärare, förskolepersonal, politiker, sångare och telefonister som helt enkelt har brister i rösttekniken. En vanlig situation är att miljön man försöker göra sig hörd i är bullrig, eller så är plasten där man försöker få folk att höra vad man säger stor och åhörarna många. Då är det vanligt att personen ifråga försöker kompensera det med att prata i ett högt röstläge, för att nå ut bättre och höja volymen, och då spänns rösten och de otäcka små blåsorna börjar att ta form.

Har du fått stämbandsknutor bör du förslagsvis uppsöka en logoped där du kan få röstterapi och tips på röstövningar du kan använda för att bli kvitt dina problem. Röstterapi hjälper tack och lov i de flesta fall.

Men bäst är förstås om du i förebyggande syfte utrustar dig med en effektiv och enkel röstteknik. Med andra ord, ingen tid att spilla, dags att börja slipa pipan.

David Sennerstrand

Lite om hållning

Har just klarat av årets första gympapass på Friskis & svettis. Tycker de där passen känns väldigt sunda med sin smakfulla mix av flås och styrka. Och mycket rygg. En muskelgrupp man lätt glömmer att träna om man enbart håller på på egen hand, hemma på kammarn och kanske ute i spåret.

Och ryggmuskulaturen leder oss vidare till rösten, och hur en bra hållning även är mumma för den. Det är bara att testa själv, först med ihopsjunken hållning och ropa ut med låånga vokaler:

Rooliga röövare raaskade raaskt

Dra nu upp axlarna rakt upp mot öronen, för dem bakåt, och sänk sakta axlarna så att du rätar ut dig och får en bättre hållning. Prova samma fras igen. Skillnad? Låter rösten kanske mer klangfull och mindre klämd? Tror jag det.

Ryggmuskler hjälper en att upprätthålla en schysst hållning. Och du ser ju även ut att komma med självförtroende och du ser mycket snyggare ut om du undviker att se ut som en ostbåge i kroppen.

Fysisk träning är bra för mycket, i många olika aspekter. Så träna på, men glöm inte ryggen.

David Sennerstrand

Få tar med sig sångtekniken till talrösten – rätt dumt

Nytt år.

Och jag fortsätter inspirerat att blogga om att jobba med tal och sång som en enda härlig helhet.

Inte skilja dem åt, som tyvärr är så vanligt. Många kan sjunga, med bra teknik och kontrollerat magstöd – men få tar med sig det de kan till talet. Värdefull kunskap som går förlorad – helt i onödan.

Om man skulle, på köpet, få de fördelar som en skaplig röstteknik innebär i oräkneliga situationer genom sången, skulle inte fler börja sjunga då?

Idag blir vi fullkomligt överösta av forskningen kring hur musik och sång på ett väldigt positivt påverkar vår hälsa. Ungefär som man tränar på gymet borde man gå och sjunga eller ”låta”, bland annat för sitt välbefinnandes skull. Därmed skulle folk också få en gyllene möjlighet att förbättra sina talröster.

En bra talröst ger energi till en själv och sin omgivning. En illa skött röst kan i värsta fall få det att klia i skallen på folk (Henrik Larsson), och så vill man ju inte ha det.

Hur ska man då ta med sig tekniken från sången till talet och få ihop det?

Genom att medvetandegöra talet i processen och utgå från det även i sångträningen. Värva sång och tal. Sjung frasen, tala den, sjung, tala, tala, sjung. Upptäck de små skillnaderna och bibehåll dem små. Genom att avvända sin rop-röst på ett avspänt sätt kan vi på ett enkelt sätt och ta stora kliv mot en personlig och sångröst som sprudlar av vilja och energi.

Gott nytt!

David Sennerstrand

 

Att låta sjuk när man är fullt frisk – lär dig låta frisk när du är sjuk istället #retorik

Vi kommunicerar med vår röst genom känslor, tillstånd och handlingar som till exempel ilska, glädje, surhet, kaxighet, ödmjukhet, bestämdhet, ovisshet, tvekan, säkerhet med mera.

Ibland känner man sig svag och nedstämd och blir kanske ”darrig på rösten”. En annan gång bli man så arg att rösten låter sprucken när adrenalinet rusar i kroppen. Kanske vill du ibland låta en aning sensuell och släpper fram lite luft mellan stämbanden för att få din vilja uppfylld. Vad vet jag?

Men det jag faktiskt vet är att inget av ovannämnda exempel är direkt kopplat till något röstproblem.

Om man som röstcoach börjar värdera mänskliga läten kopplat till känslor och kommunikation som rösttekniskt rätt eller fel (som vissa gör) – blir det lätt lite galet. Och har man en dröm och intention om att alla skulle gå runt och tala med perfekt täta stämbandsslutningar (vanligt hos operadivor) hela tiden, skulle ju världen bli en ganska läbbig plats.

Problemet dyker däremot upp om din röst saknar bärighet, dominerar din personlighet på ett oönskat sätt, hämmar din förmåga att uppnå vad du vill när du kommunicerar eller inte räcker till i till exempel din yrkesroll.

Om man lyssnar på folk i sin omgivning inser man att många nog inte låter som de vill låta och har stora problem med en sliten och sargad röst. Många låter som rösten kan göra när man är sjuk, fast de i själva verket är fullt friska.

Min kontenta i detta inlägg är att fler är i behov av röstträning än man kan tro.

Att få igång magstödet en aning, hämta rösten nerifrån och låta friskare, starkare och bättre är så mycket värt, då rösten faktiskt är något vi använder så gott som varje dag.

Använder man magstödet och lär sig kontrollera det, kan man faktiskt även låta frisk då man är sjuk, vilket kan vara högst användbart i många situationer.

David Sennerstrand

Attityden till att låta är ju bara så himla viktig!

Har skrivit om det här förut men det kan inte nog betonas hur viktig attityden är till att låta, i såklart både sång och tal. Är det hämningar som gör att jag inte tillåter min röst få ta plats i rummet är jag inte lika hjälpt av att förbättra min röstteknik som att ändra attityd och att lära mig våga.

Att öva sig i att rikta rösten är en bra och ganska enkel start. Som när vi till exempel ropar till någon som befinner sig i ett annat rum: ”Kan du ta med ett glas vatten till mig när du ändå är i köket!”, i exemplet riktar vi oftast rösten mer än pressar den vilket såklart är ett bra och användbart verktyg. Här finns mycket att hämta och många förstår (alla) och känner igen sig i situationen.

Till VT 2016 ska jag få en större skärm att sätta upp några meter från den plats där mina elever står och talar och sjunger. Om man placerar text/noter på ett notställ förlorar man allt vad riktning heter. Eleven riktar rösten mot platsen där texten finns och är den platsen ner i notstället når inte rösten heller utanför bubblan.

Placerar man texten långt ifrån eleven blir riktningen automatiskt därefter; och välkommen rösten, uttrycket, energin ut ur bubblan. På så sätt förbereds eleven och dess röst mycket bättre för att möta en publik som så gott som aldrig befinner sig på notställsavstånd.

Att använda sig av teknik i undervisningen är ibland inte så dumt.

David Sennerstrand

Hur ska man andas då? #djupandning

”Med magen typ elle? Inte med bröstet va?”

Precis, det kan man iallafall utgå ifrån – även om det finns situationer för en sångare där en högre andning är att föredra. Men det är ett annat inlägg, så låt oss fokusera på en schysst grundandning.

Många sångpedagoger förespråkar ett så stort luftintag som möjligt. Det är i de flesta fall en ganska dålig idé och heller ingen höjdare för talrösten.

Varför då?

Tar man in massor av luft kan man få problem att hålla emot trycket när luften vill ut. Det krävs med andra ord oerhört mycket stöd för att hantera en så stor luftmängd. Det blir jobbigt helt i onödan. Strävar man efter ett mer balanserat luftintag som står i proportion till frasen man vill tala eller sjunga, har man mycket att vinna. Då kan man lättare hushålla med luften utan att behöva jobba ihjäl sig.

Sammanfattningsvis, ta in generöst med luft, men hitta balansen mellan för mycket och för litet. Vad känns bäst?

Hur gör man då?

En övning som brukar funka för att träna på en djupare andning:

Psch…
 
”Blås ut på /Psch…/ (som om luften pyser ut ur ett däck och ta tag ordentligt i /P/:et). Drar sig magen sakta inåt under utblåsen? Det är så det ska va!
När du behöver ta in luft så håll andan nån sekund, öppna munnen och TILLÅT luften att komma ner djupt i lungorna så att magen expanderar utåt. Om man släpper ut magen genom att spänna av den efter utblås brukar pusselbitarna hamna på plats.
Byt ut /Psch/ mot att räkna (variera hur långt du räknar 1-å-2-å-3…) eller mot /Mamamamammama…/ och /Papapapapapapa…/ (under utandningslängd som känns bra) och försök hitta djupandningen även här. Få det ”att funka” även när du läser en text eller övar på ett framförande. Växla mellan Psch-ljud och en textfras. Håll handen på magen och känn att den rör sig på samma sätt vid tal som vid Pschh.
Tänk på att inte ta in överdrivet med luft. Det ska kännas naturligt!”

Att använda sig av formuleringar som ”så mycket luft som kroppen vill ha” kan vara otydligt och subjektivt, men det är ändå ett försök till en beskrivning som kan vara till hjälp.

När jag gör en sångövning där eleven har svårt att få luften att räcka till brukar jag låta eleven tala övningen men med samma rytm som vid sång. Då räcker luften oftast mycket längre. Vid tal kan de flesta hushålla bättre med luften än vid sång. Sen kan eleven gå tillbaka till sången och ta med sig det positiva från talet, med mer kontroll på luftströmmen som resultat.

Det exemplet talar sitt tydliga språk och får därmed avsluta dagens inlägg.

Finns mycket att säga om andning, så återkommer såklart till detta.

David Sennerstrand

Att inte ha förmågan att tala så det hörs måste vara frustrerande #personligkommunikation

Fortsätter att blogga på. Har fått till en bakgrundsbild på mig själv här till vänster, resten av sidans design förblir i enkelt stilrent vitt och svart ett tag framöver. Allt behöver inte se så flashigt ut, less is more tänker jag.

Vi går vidare.

När vi har kollegium på vår kulturskola, befinner vi oss i en sal på ca 60 m2. Ibland ställer sig kollegor framför oss andra och till exempel berättar om ett projekt på skolan eller om något annat. Vi är ett trettiotal som jobbar där, det vill säga några fler än i en vanlig skolklass befinner sig i salen.

För många är det förtvivlat svårt att göra sig hörda i denna relativt lilla sal. Det är nästan alltid någon på bakersta raden som kommenterar detta och ber vederbörande att höja rösten. Men det kan personen i fråga oftast inte. Istället börjar hen pressa eller sätta en vass kant på rösten, för att den ska nå fram, som låter allt annat än trevlig och ofta gäll.

Det måste vara frustrerande att inte kunna kontrollera sin luftström med stödet, för det är oftast vad det hela handlar om, så att man kan få en stark och välljudande talröst i de sammanhang det behövs.

Att ha koll på luftflöde och stöd bidrar däremot till mycket bättre självförtroende när det kommer till att tala inför andra, både i små och stora sammanhang. Om rösten, som vanligt både i sång och tal, får färdas ut i en jämn luftström, kommer du både att känna dig och upplevas mer trygg i situationen.

Sammanfattningsvis. Mer röstteknik åt folket!

David Sennerstrand